D och jag fick en kväll för oss själva då lilla V var med sin farmor och farfar så vi gick på restaurang, Biztron Grill & Bar här i Uppsala (hette tidigare Bill och Bull).
Jag föreslog att D skulle prova Moules Mariniere som de har som förrätt och han blev såld.
Tyvärr så kan jag inte äta skaldjur pga allergi, och jag vet inte hur det är med musslor då jag aldrig provat.
Några dagar senare ringer han från affären och frågar om ingredienser och kom hem med ett kilo Krav-märkta blåmusslor. Jamie Oliver tillhandahöll med en hint om recept och så drog jag igång!
Skrubbade musslorna, hua så läskigt! Vet inte hur det var nu med vilka man ska eller inte ska äta, men om de inte stänger sig när man knackar dem i bänken så är det bäst att låta bli tydligen.
Hackade schallottenlök och vitlök och fräste i pannan med olja, sen i med persilja, salt, en skvätt grädde och vitt vin. Jag lyckas ju sällan följa recept så jag hoppade över timjan, som jag sett i en del receptet, och smör som Jamie och tog istället en skvätt grädde. Och jaja, jag mätte aldrig heller mängderna utan drog i lite så det såg lagom ut av lök, vitlök, persilja, grädde och vin...
Upp med värmen så det kokade för fullt, hällde i musslorna och kokade i cirkus åtta minuter.
Under tiden kokade jag pasta i en annan kastrull. Fram med stor skål, pasta i botten, musslor över och skeda ordentligt av skyn över alltihop, servera!
Det såg rätt så snajdigt ut och smakade enligt D bra, jag kunde ju tyvärr inte smaka av efter att musslorna åkte i. Enda missen var att vinet var lite väl sött, bättre med ett torrare, men det var vad som fanns hemma.
Idealiskt hade man även haft ett gott bröd av ciabatta-typ till, och mera av ett gott vin.
Det här skulle vi (läs D) kunna laga och äta oftare och som en extra bonus är odlandet av musslor faktiskt bra för miljön. Storskalig musselodling diskuteras som ett hållbart alternativ för kretsloppsanpassad livsmedelsproduktion och fördelarna är att musslor effektivt filtrerar vatten och minskar övergödningen, läs gärna mer om detta i kompendiet Musslor för miljön.
(Bild lånad från Miljömusslor)
Tyvärr så missade jag den roligaste delen av hela detta. D tog med sig detta i lunchlådan till jobbet dagen efter och jag hade gärna sett och hört hans kollegor. Inte så vanlig lunchlådemat, kanske tror de nu att vi vunnit på lotto och satsar på vardagslyx. Underligt att det skulle vara lyx då kilopriset på Krav-musslor inte är mer än Krav-märkt köttfärs och det går nästan fortare att laga än pasta med ketchup.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar