Sova sött, sova nära

Eftersom vi har en liten lägenhet och ville ha bebisen nära oss när vi sov så satsade vi på hängande vaggor. Vi köpte en begagnad jättefin vagga från Knoppa till lilla V och hängde upp den ovanför vår säng.
Det finns även jättefina sovgungor från Mawok som vi funderade på.

Jag tog tag i att inreda Knoppa-vaggan och sydde kiss-säkra dra-på lakan fodrade med plastad frotté och sängkläder i en jättefin metervara från IKEA. Ja, jag gick till och med så långt att jag sydde duntäcke och dunkudde! Köpte dunvar på meter, slaktade en dunkudde för fyllning och använde dammsugaren för att flytta dunet. Eller rättare sagt, försökte använda dammsugaren för det gick sådär härligt halvbra. Höggravid och med en väl utvecklad fågel och fjäderfobi så stod Farbror Panik och Faster Frustration i farstun när jag missade och dunet yrde runt i luften... Vad gör man inte som förälder för att ens lilla hjärtegryn ska få det bra.
Och ville lilla V sova i sin vagga? Njae, ligga i stora sängen är bäst.

Så eftersom vi föräldrar ville sova tillsammans igen och har en för smal säng för att sova gott alla tre i så krävdes ny lösning

På en second hand affär i stan inhandlade jag en stor tvättkorg i rotting för trettio kronor.




I denna passade madrassen från Knoppa vaggan nästan perfekt. Sen sydde jag, i samma tyg, en klädsel inuti så att lilla V inte ska riva sig. Den träs över kanten och hålls fast med en kanal med resårband i.




Sen åkte kudde och täcke från vaggan dit och sist i med en liten bebis.




Korgen pallades upp på några stora böcker bredvid sängen så att man kan nå ner och klappa och vagga när hon ska somna och lättare lyfta V upp och ner i sängen när det ska ammas på natten.

Utlåtande från lilla V var positivt och vi tycker det fungerar bra. Ytterligare bra är ju att man kan flytta runt den här sängen i lägenheten så hon kan sova nära även på dagen.




Närhet är bäst tycker bebisar och jag kan inte annat än att instämma.

Lördagsgodisets vetenskap

Nästan bäst i min iFån är SRs app som gör att jag kan lyssna på superbra radio under barnvagns och hundpromenader. Där behöver jag sällskap för en kompis snarkar i vagnen och den andra ska lukta och kissa på allt...
Gillar framför allt deras dokumentärer, både i P3 och P4.

Lyssnade nyligen på dokumentären om Vipeholmsexperimenten eftersom medicinsk etik är ett område som alltid fascinerat mig och som jag gärna skulle vilja lära mig mera om. Det låter lite knasigt kanske, men den svåra balansgången mellan vad som kan anses medicinskt försvarbart och hur man kan (och inte kan) resonera är spännande.

Detta var alltså ett experiment från 1945-55 där Sverige, som första land i världen, bevisade att det fanns en koppling mellan sockerintag och karies. Problemet var bara att man som testpersoner använde sig av tvångsintagna, mentalt handikappade, som deltog utan medgivande eller information, vilka man under flera år matade med kola, socker och choklad tills tänderna i princip ruttnade bort i munnen. Utan att göra någonting åt det, inte ens smärtlindring.

Under tidigt 1900-tal var tandhälsan i Sverige fruktansvärt dålig, fast givetvis med geografiska variationer. Under diskussionerna om att staten skulle gå in och finansiera tandvård så ville man ta reda på vad dålig tanshälsa och karies berodde på. Man hade länge trott att en diet rik på kolhydrater, och ffa socker, var en anledning men de vetenskapliga bevisen saknades. Så Medicinalstyrelsen beordarade en utredning och Vipeholm, en statlig anstalt för 'obildbara efterblivna' valdes, eftersom man här minituöst kunde kontrollera försökspersonernas matintag.

Försöken initierades från Medicinalstyrelsen 1945 som ett vitaminförsök, där både intagna och personal på Vipeholm gavs olika typer av vitaminer och spårämnen, men 1947 avbröts dessa försök på grund av avsaknad av resultat på tandhälsan (dock mådde de intagna fysikt bättre av denna diet) och man exkluderade personal eftersom man inte kunde kontrollera deras matintag utöver arbetstid. Samtidigt gled studien, utan Medicinalstyrelsens vetande, över i att ge de intagna olika typer av kolhydrat rik diet i två år för att provocera fram karies.

Exempelvis matades eller försågs de intagna med Vipeholms-kolor, speciellt beställda från en konfektyrtillverkare för att vara extra klibbiga och söta. De var även mycket stora och sega så att de inte gick att svälja utan var tvugna att tuggas, allt för att de skulle stanna så länge i munnen som möjligt och fastna i tänderna. Andra grupper matades med stora mängder choklad eller fick sackarossirap ringlat över maten. Tandborstning var inte aktuellt.

Konfektyrindustrin tog naturligtvis stort intresse för denna studie och försåg experimentet med stora mängder donerat godis och även reda pengar. Givetvis vart de inte speciellt nöjda över resultaten som visade ett så ödeläggande koppling mellan godis och karies, och detta kan även ha varit en del av anledningen till att publikationen som fastslog kopplingen blev fördröjd ända till 1953. Industrin hade även kohandladat med forskarna och ville i utbyte för ekonomiskt stöd ha data som stödde när och hur mycket godis man isf kunde äta utan att riskera karies.

Allt som allt deltog över 600 intagna på Vipeholm i dessa försök och många av dem fick sina tänder fullkomligt förstörda. Givetvis måste det ha gjort fruktansvärt ont, men Elin Bommenell, hitoriker som skrivit en avhandling om Vipeholmsexperimentet, tar även fram en annan vinkel på etiken i denna studie. Visst är det med dagens ögon otänkbart att driva en studie som denna, men under tidigt 1900-tal hade man en mycket krass syn på de mentalt handikappade och vad de hade för rättigheter, om de ens hade några. Dessutom så skapade Vipeholmsexperimentet stort fokus runt dessa patienter, de blev viktiga och fick ett syfte, och det är mycket möjligt att de drog stora förmåner av detta. Dessutom kan säkerligen många av dem upplevt det som mycket positivt att få godis och sötsaker. Efter försökets avslutande gjordes lama försök att i någon mån återställa tandhälsan hos de intagna man kunde.

Sverige sattes på den vetenskapliga kartan i och med Vipeholmsstudien, sågs som ett föregångarland och som modigt vågade ta tag i komplexa vetenskapliga frågeställningar. Och än idag ekar minnet från Vipeholmsexperimentet till både barn och vuxna. En av de viktigaste lärdomarna från försöket var att det inte är kolhydratintaget i mängd per se som var viktigt utan hur länge och ofta man åt godis. Och det är härifrån som det välkända lördagsgodiset härstammar, ät det godis du vill men begänsa det till ett tillfälle.


Så kom ihåg detta nästa gång du står med skopan framför lösgodiset en torsdageftermiddag...

Söndagens själavårdande långkok

Då var det söndag igen och tid för avslappnande och själavårdande långkok i gjutjärnsgrytan!
Grytbitar från Åby Gård, härligt närproducerat och fribetande kött, förädlades till dillkött!
Inspiration till recept hämtades från kock Jens Linders kokbok Långkok.



(Bild lånad från Adlibris hemsida)

Den här boken skulle jag gärna en dag på något magiskt gratis vis vilja hitta i min kokbokhylla!

Tja, som de flesta grytor var det inte speciellt svårt att laga. Skar ner grytbitarna lite för jag ogillar stora köttbitar, och kokade/sjöd dem i ca 40 min med morotsbitar. Här gav Jens ett bra tips, istället för att koka upp köttet i vattnet så ska man koka upp vattnet vid sidan av och sen hälla över köttet och koka vidare. Då minskar man mängden grums som bildas och får en klarare buljong, supersmart!
Detta recept inkluderade också dillfrö, som fick koka med köttet, och gav mycket god smak.

Tiden man kokar beror på köttet och hur mört man vill ha det (och hur lång tid man har!). Kanske är läge att försöka hitta en tryckkokare i nån second hand affär? Ni vet, en sån som ser ut som en kastrull med ett lock man skruvar fast? Behöver akut mer skåpplats i köket!



Sen silar man av buljongen, kokar ev ner den lite och gör en sås med bottenredning av den. Tillbaka med kött och morötter och krydda m vitpeppar.

Sen mot slutet, när potatisen kokat klart och bordet är dukat, så har man i massor av dill och smakar försiktigt av hur mycket socker/ättikslag man kan ha i.



Jag kan jobba mera med presentationen av min mat, men grytor är liksom inte så tacksamma. Och sån här mat ska visserligen reta ögats aptit, men framför allt smaka gott i munnen och mätta i magen!

Snygga grytor att lägga upp i, eller hur! Second hand fynd, serien heter Gratina från Rörstrand och jag har i två med/utan handtag och olika färg. Snygga att servera ur och bra att laga i.



Och det bästa med grytor och långkok? Blir flera lunchlådor för veckan med mat som är både god och nyttig, resursmedveten och ekonomisk men fram för allt kärleksfullt lagad.

- Posted using BlogPress från min iFån

Inte en sjömans hustru, men...

...jag kan ändå försöka mig på att laga skaldjur.
D och jag fick en kväll för oss själva då lilla V var med sin farmor och farfar så vi gick på restaurang, Biztron Grill & Bar här i Uppsala (hette tidigare Bill och Bull).
Jag föreslog att D skulle prova Moules Mariniere som de har som förrätt och han blev såld.
Tyvärr så kan jag inte äta skaldjur pga allergi, och jag vet inte hur det är med musslor då jag aldrig provat.

Några dagar senare ringer han från affären och frågar om ingredienser och kom hem med ett kilo Krav-märkta blåmusslor. Jamie Oliver tillhandahöll med en hint om recept och så drog jag igång!



Skrubbade musslorna, hua så läskigt! Vet inte hur det var nu med vilka man ska eller inte ska äta, men om de inte stänger sig när man knackar dem i bänken så är det bäst att låta bli tydligen.
Hackade schallottenlök och vitlök och fräste i pannan med olja, sen i med persilja, salt, en skvätt grädde och vitt vin. Jag lyckas ju sällan följa recept så jag hoppade över timjan, som jag sett i en del receptet, och smör som Jamie och tog istället en skvätt grädde. Och jaja, jag mätte aldrig heller mängderna utan drog i lite så det såg lagom ut av lök, vitlök, persilja, grädde och vin...
Upp med värmen så det kokade för fullt, hällde i musslorna och kokade i cirkus åtta minuter.
Under tiden kokade jag pasta i en annan kastrull. Fram med stor skål, pasta i botten, musslor över och skeda ordentligt av skyn över alltihop, servera!



Det såg rätt så snajdigt ut och smakade enligt D bra, jag kunde ju tyvärr inte smaka av efter att musslorna åkte i. Enda missen var att vinet var lite väl sött, bättre med ett torrare, men det var vad som fanns hemma.
Idealiskt hade man även haft ett gott bröd av ciabatta-typ till, och mera av ett gott vin.

Det här skulle vi (läs D) kunna laga och äta oftare och som en extra bonus är odlandet av musslor faktiskt bra för miljön. Storskalig musselodling diskuteras som ett hållbart alternativ för kretsloppsanpassad livsmedelsproduktion och fördelarna är att musslor effektivt filtrerar vatten och minskar övergödningen, läs gärna mer om detta i kompendiet Musslor för miljön.



(Bild lånad från Miljömusslor)

Tyvärr så missade jag den roligaste delen av hela detta. D tog med sig detta i lunchlådan till jobbet dagen efter och jag hade gärna sett och hört hans kollegor. Inte så vanlig lunchlådemat, kanske tror de nu att vi vunnit på lotto och satsar på vardagslyx. Underligt att det skulle vara lyx då kilopriset på Krav-musslor inte är mer än Krav-märkt köttfärs och det går nästan fortare att laga än pasta med ketchup.

Gröna döden?

Trots att jag har en mor med supergröna fingrar som kan odla vad som helst och trots att jag läst 5 högskolepoäng i växternas molekylärbiologi och vet teoretiskt sett allt om plant-meristem och fotoautotrofa organismer så kan jag nästan inte få växter att överleva hemma hos mig.

Allt dör, eller nästan dör om D eller min mor inte drabbas av barmhärtighet och räddar dem. Mitt hem är lite av ett botaniskt koncentrationsläger. Trots detta tycker jag att det är hemskt fint med växter hemma och vet bara inte hur jag ska komma ihåg att ge dem vatten så de överlever.

Så här är mina bästa inredningstips för alla oss växt-analfabeter!

För det första, satsa bara på torktåliga växter. Finns massor med fina fetbladsväxter och kaktusar som är tåliga. Hela släktet med taklökar är jättefina, tåliga, billiga och långlivade.



(Bilden lånad från Norsjö Trädgård)

Och en stor fördel med att tortera vissa typer av växter genom uttorkning är att det stressar exempelvis kaktusar att blomma, och de är ofta väldans vackra.

För det andra, satsa på stora krukor eller självvattnande krukor. Stora krukor torkar inte ut så fort och man kan blanda olika växter till fina arrangemang. Ett exempel är denna jättekruka med murgröna i mitt vardagsrum.



Det är en relativt tålig växt och enkel att snabbt få mera av, gräv bara ner en liten bit av en slinga under jord så skjuter den nya rötter fort och kan klippas av och planteras separat. Och det finns massor av fina sorter av murgröna, små eller stora blad, grön eller röd eller silvriga, platta eller krusiga blad och till och med fläckiga sorter.

Ett superbra självvattnande kruka som också är himla snygg är från Eva Solo. Har flera av dessa i olika storlekar och har dem i köksfönstret när jag försöker få färska kryddor i kruka från affären att överleva. Btw, de lever lite längre om man kör ner två grillpinnar i jorden och trär en plastpåse över. Ett litet improviserat växthus.



(Bilden lånad från Eva Solo)

Eller, som tredje alternativ, skaffa ett litet växthus! Jag köpte detta på Plantagen och har haft det att odla kryddväxter från frö i och nu senast ett litet arrangemang för jul.



Men som sagt grillpinnar och plastpåsar eller PET-flaskor med avskuren botten funkar också bra. Glöm bara inte att göra några lufthål upptill.

Och som sista alternativ, fall tillbaka på torkade växter eller till och med fuskplantor.
I vardagsrumsfönstret har jag en liten samling glasvaser med någon typ av pinnar med torkade röda bär på. Blir lite som ett stilleben och det finns många blad och grenar som passar att torka, både i handeln och ute i naturen.







Men ska du använda fuskväxter så satsa på dem i lite bättre kvalité och betala lite mera. I mitt jularrangemang har jag blandat både riktiga och en fusk (den längst upp till vänster).




Men visst är det vackert med färska snittväxter, som denna underbara bukett jag fick från min kära man idag!




- Posted using BlogPress från min iFån

Söndagsmiddag, Ohoy Skipper!

En lugn söndag är optimal för att dra igång ett härligt långkok till söndagsmiddag och jag älskar sjömansbiff! Billiga råvaror och lite jobb ger en underbart smakrik gryta som räcker både till middag och lunchlådor.
Recept kan man hitta överallt på nätet om man är mätslav (exempelvis en version av Per Morberg här) men eftersom jag nästan aldrig lagar efter recept så kommer här bara en beskrivning av hur jag gör.
Sjömansbiff eller tunna skivor av innanlår eller rostas fräses i het panna, vi har ekologiskt och närproducerat kött från Åby gård. Potatis och lök skivas grovt, jag hoppar till och med över att skala potatisen. Räkna med 1-2 skivor kött, 3-4 potatisar och 1 lök per person, självklart beroende på hur stora rotsakerna är och hur hungrig du är! För att få bättre GI så hade jag den här gången med kålrot också, bytte ut ungefär halva potatismängden mot skalad och skivad kålrot. Kött och rotsaker varvas i en ordentlig kastrull, gjutjärnskastruller passar fint till långkok, och släng på salt, peppar och ett par lagerblad mellan varven. Tryck också till alltihopa så att det packas tätt i grytan. Lös en tärning oxbuljong i cirka en halvliter vatten och häll i en öl, sorten spelar inte så stor roll men den får gärna vara åt det mörkare hållet. Blandningen hälls över och ska täcka de varvade köttet och rotsakerna. Koka upp och håll sedan sjudande som minimum tills rotsakerna är mjuka men låt den gärna stå och sjuda en timme eller så.



Resultatet vinner inga skönhetstävlingar för mat men har stora vinnarchanser i smak! Kanske att det skulle se mer tilltalande ut med en persiljekvist men skit i det för det här är mat utan finess och som slurpas bäst med sked.
Visst får man mosa potatisen för att få i sig all god sås men man kan även suga upp den med ett gott bröd. Utan egenbakat så smakar Saltå Bondbröd perfekt till!



Dessutom blir sjömansgrytan bara godare dagen efter och passar dunderbra i lunchlådan en slaskig, grå och kall dag. Eller i frysen för framtida avnjutning.

- Posted using BlogPress från min iFån

Blöjbyte in style!

Jag är lite irriterad över att massor av de babyprylar som finns att köpa alla är så puttenuttiga och gulliga. Visst finns det tuffa babyprylar oxå men de är ofta förtvivlat dyra. Så självklart tänkte jag att 'Det där går att göra mycket häftigare om jag gör den själv!' när jag började leta efter en skötbädd innan lilla V föddes.
Som start så köpte jag den enklaste av enkla skötbäddar i plast från IKEA. Mätte och ritade av innan den var uppblåst och vändsydde ett enkelt överdrag i brunt/vitprickigt tyg.


Överdraget stängs med en slejf med tryckknappar längst ner och jag slog även i tryckknappar i plasten i själva bädden och motsvarade i överdraget för att hindra att det glider runt och sitter snett. Av plastad frotté sydde jag sedan flera utbytbara dukar som också knäpps fast med tryckknappar. Dessa rycker man lätt av och tvättar vartefter det behövs och man slipper tvätta hela överdraget.


Dukarna kantades med kantband klippta på skrå ur ett brun/turkost tyg och fick dekorationer i form av hjärtan, jag strök på flieseline på små överblivna tygbitar, klippte ut formen och fäste med en tät zigzack runt kanterna. Båda det brun/vitprickiga och det brun/turkosa är lapptäckstyger i bomull köpta som stuvbitar på Ohlsons tyger.
Givetvis kunde jag inte stanna här utan fortsatte (hade ju tyg kvar!). Klippte till ett gäng tvättlappar i vit frotté och kantade med samma kantband (övre på bilden nedan). Även ett par tvättlappar man trär på handen blev det (undre på bilden nedan).


Eftersom det bästa sättet att slippa en röd, svidande blöjrumpa är luft så sydde jag även en 'vädringsfilt', en tunn filt med plastad frotté (ligger underst på bilden). Med den kan lilla V ligga på mattan, i sitt babygym, på golvet med eller utan en annan filt under eller i sängen med rumpan bar och lufta. Den är 75x75 cm och kan således både svepas om henne då man bär med naken stjärt och när hon börjar krypa tar det iaf en liten stund innan rumpan kommer över kanten... Tycker själv att detta är en mycket smart grej och den använder vi ganska mycket. Den kan ju också vara stand-in för skötbädden eller läggas underst om hon är på ställen där en läckande blöja är högst oönskat (ex i soffan eller i bilstolen). Borde nästan sy en till för man saknar den när den hamnar i tvätten, vilket den ofta gör allt för fort.
Så vad lärde jag mig mest på detta projekt? Tryckknappar är dunderbra! Och köp absolut inte de svindyra i tygaffärer utan beställ en hel påse på direkten från Stoff och Stils hemsida. Varning utfärdas då de lätt blir vanebildande och makar uppskattar inte hammarbultande alla tider på dygnet...

- Posted using BlogPress från min iFån

Mina japanska damer

Likadant som min musiksmak, som är mycket bred, är det med min inredningsstil. Jag gillar mycket och det mesta, även om jag mest fastnar för 50-tals inspirerade eller autentiska prylar. Bland favoriterna hemma är en underbar Carl Malmsten soffa vid namn Hemmakväll. Men jag är tämligen knepig när det gäller vad jag har på väggarna. Konst måste betyda något för mig och jag kan (tyvärr!) inte ha vackra men meningslösa, massproducerade tryck. Av underbara arbetskamrater fick jag i present till min disputation pengar till en doktorsring eller något annat att föreviga stunden med. Jag tänkte genast att jag skulle köpa mig ett konstverk men det tog lite tid innan jag hittade det! Ett år senare gick jag förbi en konsthandlare i staden och blev kär! På väggen hängde ett antal litografier av konstnären Lisa Rinnevuo och efter att ha dubbelkollat lite hemåt (ja, både D och jag borde gilla det som hänger på väggarna i vårt hem) så beställde jag denna som heter I Blom.




(Bilden lånad från konstnärens gallerist Konst och Folk hemsida)

Nu hänger den här hemma på paradplats i vardagsrummet och är underbar! Vet inte om det är stilen eller färgerna eller själva motivet som tilltalar mig, men jag blir så himla glad varje gång jag ser på den!
Jag gillar nästan alla av Lisas tavlor och funderar skarpt på att köpa ytterligare, helst denna som heter Mitzo.




(Bild lånad från Konst och Folk)

Lisa gör även vackra tavlor med tankvärda texter på.Och jag är fullkomligt grön av avund över hennes underbara handstil!

Kolla in på Lisas egen blogg!

Tills dess att jag får råd att köpa en till får jag väl jobba vidare på min spretiga ursäkt till handstil...

- Posted using BlogPress från min iFån

Tygblöjor is the shit!

När D och jag planerade inför lilla Vs ankomst klurade vi länge på hur vi skulle göra med blöjor. Vi har rätt så länge försökt leva medvetet, vi köper lokalproducerad och ekologisk mat så långt det går, sopsorterar och så vidare. Och att vårt lilla knyte under sin blöjtid skulle generera ett monumentalt sopberg med engångsblöjor kändes inte tilltalande. Sen tyckte vi att det är onödigt att hon dygnet runt skulle vara i hudnära kontakt med den plast och kemikalier som finns i engångsblöjor. Slutligen var det också ett ekonomiskt beslut. Vi visste inte mycket om tygblöjor men satte fart med att researcha och hittade Imse Vimses allt-i-ett tygblöja med ekologisk bomull.



(Bilden lånad från Imse Vimses hemsida)

Vi köpte två av dessa och tänkte att vi skulle starta med engångsblöjor och samtidigt testa dessa för att sedan köpa fler om det funkade bra. De är ju ändå rätt så dyra i inköp om man ska köpa på sig så att man inte behöver tvätta varje dag. Men det tog bara ett par dagar efter att V var född som en stor kartong med Imse Vimses newborn startpaket hittade sin väg hem till oss.
Vi kör helt med tygblöjor och skarvar bara in med engångsblöjor om vi får slut innan man har hunnit tvätta eller om vi byter en blöja när vi är borta hemifrån. Lilla V är idag snart två månader och har hittills bara använt knappt 1.5 paket engångsblöjor.
Så hur komplicerat är det då? Inte alls, faktiskt.
Funktion? De verkar vara läckage-säkrare än engångsblöjorna eller så är jag och D kassa på att sätta på engångsblöjor, jag skyller på ovana isf då vi inte har behövt använda dem.
Lukt? Näe faktiskt, vi sköljer av dem med duschen i toastolen och förvarar i en plasthink med lock på toaletten tills det är dags för tvätt. Och med ett rispapper närmast stjärten i blöjan så kan man lyfta bort och spola ner det värsta.
Smidigt? Ja, med allt-i-ett blöjan är det inget snibb-vikande eller mixtrande utan bara att sätta på den. Behövs extra uppsugningsförmåga, som på natten så lägger man i extra inlägg i frotté eller ull.
Tradigt tvättande? Tja, vi klarar det bra med gemensam tvättstuga i källaren. Vi tvättar ungefär var tre gånger i veckan och alla blöjor och tvättlappar går då in i en maskin. Ytterligare en fördel är att man kan spara pengar på kläder. I och med att man ändå måste tvätta så ofta så kan man ha färre bebiskläder och istället tvätta dem oftare.
Miljöaspekter? Ja, även om det är extra tvätt så går de i 60 graders tvätt (95 grader en omgång då och då) så är jag övertygad att detta är mycket bättre än de resurser som går in i att framställa en engångsblöja. Sen kan ju dessa inte bara användas flera gånger för ett barn, utan för senare syskon också. I Råd och Rön's granskning var tygblöjor miljömässigt det bästa valet.
Ekonomi? Tja, trots att de kostar en del i inköp så lönar det sig i längden. Förutom att de sparar in på kläder och kan användas till flera barn så blir totalkostnaden för ett tygblöjbarn avsevärt mindre. Imse Vimse räknar med att ett tygblöjbarn kostar runt 5000 kr från födsel till de slutat med blöja (en bebis använder runt 6000 blöjor under denna tid) medan engångsblöjor för samma period kan kosta upp till 18000 kr. En engångsblöja kostar runt 1.5 till 3 kr styck och en allt-i-ett blöja 185 kr. Det betyder att det går 120 till 60 engångsblöjor på en tygblöja. Med 6-8 byten om dagen har man tjänat in kostnaden på en tygblöja på två till tre veckor jmf med en billig engångsblöja för 1.5 kr styck och ännu fortare om man har dyrare engångsblöjor. Och ofta kan man på Blocket köpa hela paket med tygblöjor för några tusenlappar och ha blöjor för hela blöjtiden.

Ja, om jag nu inte hittills har frälst någon så är ytterligare en fördel med tygblöjor är att de gör att barnen blir pott-tränade fortare. Om detta sedan beror på att föräldrarna kommer på att det är lättare att lägga energi på pott-träning än att släpa tvätt ner i källaren, eller att barnen fortare upptäcker att kissvåt frotté är obehagligare än de kemikalie-stinna högabsorberande engångsblöjor låter jag vara osagt. Men jag tror att det är en blandning av båda

- Posted using BlogPress från min iFån

Tårta till tusen

(ursäktar för lite suddig bild, hann fota den i stressen precis innan den skulle severas)

Bästa D fyllde år, så tårta var tvunget att bakas såklart. Bland hans favoritsmaker är mörk choklad och kaffe så jag utgick från detta och lade till tropiska söt/syrliga smaker. Det blev en botten av en tung chokladkaka på recept från Laila Lindholm. Jag gjorde bara kakan och inte den tillhörande glasyren. Istället täckte jag botten med en tjock mousse med mörk choklad och espresso. Också detta är på ett recept från Leila, men jag uteslöt rom och passionsfrukt och ersatte med samma mängd espresso.
Över moussen gjorde jag sedan ett täcke av passionsfruktscoulis, följde inte något speciellt recept utan sötade bara upp passionsfruktssaften en aning med florsocker och kokade dem lite kvickt med 0,75 gelatinblad per dl saft. Slutligen dekorerade jag med skivor av carambola/stjärnfrukt.
Tycker slutresultatet blev tämligen bra och smakmässigt fick det alla tummar upp av både gäster och jubilaren själv. Det är gott med en lite simmig coulis runt tårtan som sugs in i botten, men istället för passionsfrukt skulle man kunna ta mer espresso eller någon typ av sprit, exempelvis Disaronno/Amaretto, någon typ av kaffe eller chokladlikör eller en mörk rom. Även citronlikör är väldigt gott mot mörk choklad, exempelvis Limoncello.

- Posted using BlogPress från min iFån

Här blir det åka av!

Förhoppningsvis blir denna skönhet min på söndag!




Kom på för ett tag sedan att det vore himla behändigt med en trehjulig cykel. Mycket stabilare så man kan cykla även när det är lite halt och det blir mera stabilt när man har en last, exempelvis en cykelstol för lilla V. Och perfekt för att åka till stormarknaden och handla, kombinera nytta med motion (och nöje!). Och för lite längre utflykter i vår och sommar kan man ha med sig matkorgen lätt och slipper cykla med ryggsäck.
D är dock tveksam till detta och osäker på om han kommer vilja bli sedd på stan med mig på denna cykel. Han kommer att få vänja sig!
Det enda problemet som återstår är att fundera ut hur man ska undvika att få den snodd. Får investera i ett värstinglås à la dyr motorcykel och låsa fast den i lyktstolpar eller träd endast.
Just ja, ytterligare ett problem! Jag ska lyckas cykla den hem från Valsätra i Uppsalas snökaos på i bästa fall dåligt plogade cykelvägar...
Men det bästa, den är underbart vackert röd och den är snart min!

- Posted using BlogPress från min iFån

Julklapp med tyngd

Julkappen från D var något jag önskat mig rätt så länge och som verkligen kommer att förbättra mina ansträngningar att lyckas få till det perfekta surdesbrödet. Jag fick två bakhällar i täljsten från
Hanriis Stenverkstad i Handöl! De passar perfekt i ugnen men går att använda både kalla som varma. Har redan provat att ha dem kalla som serveringsunderlägg till en ostbricka på nyår och varma för att göra stenugnsbakad pizza. Äntligen blev pizzabotten så där supergod som jag önskat i åratal. Men det verkliga testet var att baka surdeg på dem. Satte en långsam fördeg med Saltå Dinkel fullkornsmjöl och starkultur och körde sen vidare med en blandning av Dinkel och det ljuvliga Manitoba Creme mjölet. Passade på att göra en räd i skafferiet och slängde i pumpa och solroskärnor som fanns hemma. Fråga inte om recept för jag bakar alltid bröd på känn. Två limpor fick jäsa svalt länge medan hällarna värmdes i ugnen på 250 grader. Sen fick jag klura en lång stund på hur bröden skulle komma in på skållheta hällar då jag (ännu!) inte har en bakspade. Improviserade med en böjlig skärbräda i plast, sänkte ugnen till 200 grader och på med varmluften och gräddade tills termometern visade 96 grader inne i brödet. Och visst blev de super! Den ena hällen ligger under bröden och det är förvånande hur tunna skivorna av täljsten är. Lite nervös att jag ska tappa och spräcka dem men det är snarare mina tår som ligger illa till i så fall, för de väger trots allt en del.



Brödet reste sig jättefint, fick en underbar skorpa, lagom mycket surdegskaraktär och härlig seg konsistens som ciabatta. Kanske är dessa hällar bakningens heliga graal som jag så länge sökt efter?

- Posted using BlogPress från min iFån

Då kör vi!

Det här med nyårslöften har aldrig riktigt legat för mig, men ska jag lova något för 2011 så är det att försöka få ordentlig snurr på den här bloggen. Det ligger även på listan över grejer jag ska lära mig under föräldrarledigheten. Samt att lära mig spela ukelele, baka surdegsbröd och ställa upp i Arkitektmuseets pepparkakshustävling. Och fram för allt ska jag försöka att vara den bästa mamma jag kan till lilla V, en bra livspartner till D och en skojig matte till M. Och att inte glömma att vara snäll mot mig själv också. Sådär, nog med löften!

- Posted using BlogPress från min iFån