Något som är mycket tacksamt att göra till bebisar och att göra över huvud taget är filtar. Stora som små, tunna och tjockare, i en allsköns färger och material. Sprid sedan ut dem över bostaden så är de både dekorativa, imponerar på besökare och du har alltid något varmt att sitta på, ha över fötterna, över axlarna eller att vira runt hela dig.
Jag ville ha en lite tjockare babyfilt i ull, så det var bara att börja sticka. Köpte ett rea-garn i tre matchande färger på en jättemysig stickbutik i Uppsala som heter Yll och Tyll. De har de flesta och kan ta in alla Garnstudios garner, men säljer också flera kvalitetsgarner från stora stickmärken som exempelvis Rowan och deras eget handfärgade lingarner. De säljer mängder av mönster, både av egen design och större märken, men det bästa är att man får så himla bra hjälp i butiken om man har frågor om ALLT rörande stickning.
Bestämde mig för att jag skulle sticka rutor som jag senare skulle sy ihop. Jag stickade 24 kvadratiska rutor, 8 i vardera färg, i mosstickning. Detta betyder att man sätter aviga och räta maskor över varandra i respektive varv. Njae, den där föklaringen var kanske inte optimal. Garnstudio har en stickskola med utmärkta förklaringar på det mesta man kan klura över som ny stickare, och en beskrivning av olika sticktekniker finns här. Sen tog jag ett svart garn och virkade ihop rutorna med varandra. Jag virakde även en svart kant runt hela filten med det svarta garnet.
Nog om detta, så här blev den!
Fördelen med mosstickning är att ytan ser lite 'våfflad' ut och stickningen blir ganska tät. Efter att jag virkat ihop rutorna så tvättade jag också filten så att den tovades och blev ännu lite tjockare, och den krymper ju också lite så slutligen blev den 65x90 cm. Tovningen bidrar också till att slitaget på filten och risken för att en tråd går av och allt börjar repa upp sig blir mindre. Här är två närbilder på mosstickningen och hur de är ihopsatta.
När jag virkade ihop bitarna så virkade jag växelvis maskor (heter det så när man virkar också?) i de två bitarna som ska sättas ihop och en maska däremellan. Detta gör att det bildas en platt, zick-zack liknande söm emellan de två bitarna. Man kan även sy ihop bitarna, men det viktigaste att se till är att de fästs ihop med kanterna dikt an mot varandra och inte så att det bildas en ås på filten där sömmarna går.
Jag är mycket nöjd med detta stickprojekt (och det verkar lilla V också vara), det kanske är dags att våga satsa på att köpa garn och börja sticka på en filt för vuxna? Att starta stora projekt är alltid lite avskräckande. Och nu har jag ju inte längre ett jobb att pendla till och en naturlig 1-2 timmar om dagen att sticka rutor på bussen.
Men det är verkligen skönt meditativt att sticka så jag kanske drar igång ett monsterprojekt som någon typ av mental friskvård :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar