2/27/2011

Söndagens wok, en snabbis

Även om det är härligt med mustiga långkokande grytor så är det ibland också himla skönt när det går fort! Wok är just en sådan tillagningsform: snabbt enkelt och oftast rätt så nyttig mat.
Vi hade ryggbiff hemma så det blev en köttwok, men det går utmärkt med kyckling också. Fisk är lite knepigare att woka, fram för allt fisk som inte är så fast i köttet, men det går. Man får bara vara snabb och nästan inte röra runt i woken efter att fisken lagts i. Ryggbiff är kanske en lite väl fin bit för att woka, bäst är kanske en billigare styckdel som exempelvis lövbiff eller sjömansbiff.

Två tumregler när man wokar: allt ska vara klart innan man drar på pannan och den ska sedan vara hemskt het!
Ingredienserna för just denna wok var, förutom köttet, purjo, paprika, sockerärter och vattenkastanjer. Smaksättaren blev ostronsås, som numera finns att köpa i de flesta butiker. Smaken är väldigt svår att beskriva men den smakar mycket umami, den så kallade femte smaken som liknar glutamat (som de flesta känner som den gula kryddan Aromat). Också vattenkastanjer finns numera i vanliga affärer och är tämligen intetsägande och trista innan, men när de hettas upp blir det krispiga och goda.


Jag gillar att jobba mis en place (allt på sin plats, ungefär) som i ett riktigt restaurangkök, dvs att allt redan är färdigpreparerat och det är bara att brassa på när maten är beställd. Detta är speciellt viktigt för wokar där ingredienserna nästan bara ska bli heta i pannan och måste i snabbt efter varandra. Därför förberedde jag genom att hacka allt och lägga upp allt på skärbrädan i den ordning det skulle i woken, det som tar längst tid först och sedan i fallande ordning. Således ska köttet tillagas längst och sockerärtorna minst, paprikan ligger och gömmer sig ovanför purjolöken.


Jag lagar i min gjutjärnspanna för att jag inte har någon riktig wokpanna (platsbrist!). Viktigast är att man har en panna med stor bottenyta och som går att få mycket het. Tricket är sen att värma upp sin olja ordentligt (ha ett lock redo ifall det tar eld!) och fösa i ingredienserna en efter en. Vissa smaksättare kan man ha i och fräsa först i oljan men smaksättare som rinner är det bäst att tillsätta sist så man undviker att sakerna kokar i pannan istället för att fräsas. Vartefter man har fräst klart de olika ingredienserna så föser man dem åt sidan för att göra plats för nästa mitt i pannan där det är som varmast. Sist blandar man ihop allt och häller på ostronsåsen. Sen är det direkt på bordet fort som sjutton som gäller!


Jag kokade ekologiskt råris från Saltå Kvarn till, men det är gott med nudlar med. Däremot är jag inte så förtjust i supervitt klibbris, det är inte heller så bra glykemiskt index på det. Ett klagomål på som ofta förs fram emot råris är att det tar lång tid att koka. Det är visserligen sant, det tar upp till 45 minuter att koka men om man blötlägger det innan så går det betydligt fortare. Man kan till och med blötlägga det på morgonen och låta stå över dagen. Sen börjar man koka det samtidigt som man hackar grönsaker och allt är sen klart samtidigt.

Detta innehåller ju massor av grönsaker men vill man ändå ha mera så kan man med fördel matcha med en fräsch asiatisk gurksallad. Skiva gurka tunt och häll över en lag på pressad lime, hackad chili och koriander. Smaka av med salt och ev lite socker eller honung och låt dra en liten stund. Lime går också att byta ut mot risvinsvinäger eller citron. Lite finhackad purjo eller salladslök passar fint i.

Denna sallad går att mixtra med på massor av vis och det samma gäller en wok. Ta det du har hemma i grönsaksväg, lägg till någon typ av protein och en smaksättare. Prova chili, koriander, lime, ingefära, färdig currypasta, vitlök eller bara lite soja. I en wok funkar nästan (!) allt.

2/24/2011

Dukat för en lugn stund

Vissa pysselprojekt poppar bara upp i huvudet en dag, medan andra får ligga till sig och goa i veckor, månader, ja ibland år. Vissa måste man bara genomföra på studs, direkt dra iväg och köpa det man behöver och köra igång, medan andra är en lång process av planerande, hitta rätt material, fundera på färgsättningar och skissa innan man drar igång. Sådan är den kreativa processen.

Denna bricka var en underlig blandning. Jag hade länge funderat på att jag ville ha en fin bricka med botten av vävda band sedan jag sett en sådan på The Martha Stewart Show (jovisst, jag kollar med dregel i mungipan då den sänds på svensk TV...).
Sen hittade jag en prefekt bricka på en loppis/antik för en hundralapp. Troligtvis är det en tavelram som någon satt fina små handtag på. Efter en del funderande köpte jag satinband i grönt och ljusbrunt och sågade till en botten i tunn plywodskiva. Sen hettade jag upp limpistolen!

Jag måttade och klippte till band, de gröna på brickans längd och de ljusbruna på dess bredd (klipp bara inte upp allt på en gång innan du sett att det funkar!). Sen fäste jag upp de första som ett kors från mitten på respektive kort och långsida så att det skulle bli jämnt. Sen var det bara att sätta igång och väva in band efter band. Varje band är fäst med en liten klutt smältlim i kanten på skivan.
Efter att jag vävt hela plywoodskivan så borstade jag av den, torkade glaset noggrant och monterade in allt i ramen.


Här är en närbild på hur de vävda banden ligger under glaset. När jag fäste in glaset i ramen så lade jag en tunn sträng med silikon för badrum mellan ramens trä och glaset. På så sätt så kan inte vätska rinna ner och förstöra banden ifall (läs: när) man skulle spilla på brickan.


För en tämlig billig penning och lite arbete så var brickan klar. Perfekt när man dukar upp för en lugn och mysig stund med en kopp te och skorpor.


Mitt favoritrecept på biscotti är apelsin och mandel. Följ något biscottirecept, exempelvis Leilas recept på Biscotti di Prato, men byt ut pinjenötterna mot massor med skållad hackad mandel och ha också i en liten droppe mandelolja i smeten så smakar det himmelskt med en stark kopp te.
Allt klart för en perfekt eftermiddag.

2/21/2011

Stick, stack, stickat!

Något som är mycket tacksamt att göra till bebisar och att göra över huvud taget är filtar. Stora som små, tunna och tjockare, i en allsköns färger och material. Sprid sedan ut dem över bostaden så är de både dekorativa, imponerar på besökare och du har alltid något varmt att sitta på, ha över fötterna, över axlarna eller att vira runt hela dig.

Jag ville ha en lite tjockare babyfilt i ull, så det var bara att börja sticka. Köpte ett rea-garn i tre matchande färger på en jättemysig stickbutik i Uppsala som heter Yll och Tyll. De har de flesta och kan ta in alla Garnstudios garner, men säljer också flera kvalitetsgarner från stora stickmärken som exempelvis Rowan och deras eget handfärgade lingarner. De säljer mängder av mönster, både av egen design och större märken, men det bästa är att man får så himla bra hjälp i butiken om man har frågor om ALLT rörande stickning. 

Bestämde mig för att jag skulle sticka rutor som jag senare skulle sy ihop. Jag stickade 24 kvadratiska rutor, 8 i vardera färg, i mosstickning. Detta betyder att man sätter aviga och räta maskor över varandra i respektive varv. Njae, den där föklaringen var kanske inte optimal. Garnstudio har en stickskola med utmärkta förklaringar på det mesta man kan klura över som ny stickare, och en beskrivning av olika sticktekniker finns här. Sen tog jag ett svart garn och virkade ihop rutorna med varandra. Jag virakde även en svart kant runt hela filten med det svarta garnet. 
Nog om detta, så här blev den!


Fördelen med mosstickning är att ytan ser lite 'våfflad' ut och stickningen blir ganska tät. Efter att jag virkat ihop rutorna så tvättade jag också filten så att den tovades och blev ännu lite tjockare, och den krymper ju också lite så slutligen blev den 65x90 cm. Tovningen bidrar också till att slitaget på filten och risken för att en tråd går av och allt börjar repa upp sig blir mindre. Här är två närbilder på mosstickningen och hur de är ihopsatta.


När jag virkade ihop bitarna så virkade jag växelvis maskor (heter det så när man virkar också?) i de två bitarna som ska sättas ihop och en maska däremellan. Detta gör att det bildas en platt, zick-zack liknande söm emellan de två bitarna. Man kan även sy ihop bitarna, men det viktigaste att se till är att de fästs ihop med kanterna dikt an mot varandra och inte så att det bildas en ås på filten där sömmarna går. 


Jag är mycket nöjd med detta stickprojekt (och det verkar lilla V också vara), det kanske är dags att våga satsa på att köpa garn och börja sticka på en filt för vuxna? Att starta stora projekt är alltid lite avskräckande. Och nu har jag ju inte längre ett jobb att pendla till och en naturlig 1-2 timmar om dagen att sticka rutor på bussen. 
Men det är verkligen skönt meditativt att sticka så jag kanske drar igång ett monsterprojekt som någon typ av mental friskvård :-)

2/17/2011

Kuru, the documentary

Såg en dokumentär på min favoritsida med gratis tv på nätet, FastPassTV. Bra med massor av avsnitt av TV serier och filmer, men det jag fram för allt gillar är deras sida med dokumentärer. Skönt också att kunna kolla på dem när man har tid och ork och inte måste passa någon specifik tid.

Såg en dokumentär som hette Kuru: the Science and the Sourcery.



Den handlar om sjukdomen Kuru, en progressiv neurodegenerativ sjukdom hos Fore stammen på Papua Nya Guinea.
Kuru tillhör samma grupp sjukdomar som Creutzfeldt-Jakob Disease (CJD), överförbar spongiform encefalit. Dessa sjukdomar finns både hos människa och djur och är för gemene man bäst känd som galna-ko-sjukan som föranledde mass-slakt av köttdjur i fram för allt Storbrittanien i mitten av 90-talet.

Det som var speciellt intressant var att de beskrev hur man kom fram till sjukdomens etiologi (sjukdomens ursprung).


Eftersom alla sjukdomarna i denna grupp har väldigt lång latenstid (tid från insjuknande tills att sjukdomen märks) så är det svårt att koppla ett sjukdomsagens till dem. Alpers tillsammans med virologen Gajdusek genomförde ett berömt experiment där de överförde hjärnvävnad från en flicka som dött i Kuru till schimpanser som senare insjuknade. Eftersom Forestammen traditionellt genomförde endokannibalistiska ritualer på döda familjemedlemar så fanns här en trolig smittväg, vilket Alpers tillsammans med antropologen Shirley Lindenbaum kartlade. Förvånande var det företrädelsevis kvinnor och barn som drabbades av Kuru och Alpers och Lindenbaum kunde hitta anledningen i själva kannibalistiska ritualen där barn och kvinnor var de som tvättade, styckade och tillredde kroppen och hade således en ökad kontakt med den döda familjemedlemmen. Det var också så att kvinnorna och barnen åt majoriteten av kroppen och företrädelsevis också de delar som hade högst andel smittagens, dvs hjärnarn, medan männen åt mindre mängd och delar med mindre smittrisk.
Alpers och Lindenbaum kunde också spåra sjukdomens utsprung till en enda individ som troligtvis i början av 1900-talet drabbades av en spontan form av sjukdomen och sedan spreds den vidare tämligen fort genom dödsritualer i Forestammen.

Gajdusek fick 1976 Nobelpriset i medicin för att ha bevisat att Kuru var en infektiös sjukdom men ännu fanns inte ett smittagens beskrivet. Först 1982 myntades begrepet prion och man hade en trolig sjukdomsagens, men fortfarande idag förtsår vi inte helt och fullt vad prioner är och hur de fungerar och alstrar sjukdom.

Michael Alpers jobbar fortfarande idag med Forestammen trots att den sista patienten som led av Kuru avled i början av 2000-talet.


Jag tycker alltid det är lika roligt att se på TV som avslappning, men att man samtidigt kan lära sig något.

2/14/2011

Glass i stora lass!

Som överraskning på Alla Hjärtans Dag till D så lagade jag en dundermiddag och till avslutning blev det något jag länge velat prova, göra hemgjord glass!
Köpte en jättebra bok för ett tag sedan, Desserter & Bakverk (Norstedts Förlag) och var ju tvungen att prova ett recept!


Receptet liknade detta på Gammaldags vaniljglass. Sidan Glassrecept.se hade massor av spännande recept både på olika typer av gräddglass, men också sorbet och yoghurtglass. Blev jättesugen och tänkte härnäst prova receptet på Citronyoghurtglass.

Egentligen var det barnsligt lätt, fattar inte varför jag varit så skeptisk tidigare till att göra glass. Man kokar en enkel vaniljkräm som man sen fryser, plättlätt ju! Det enda som var jobbigt var att gå och röra i glassen en gång i halvtimmen medan den frös. Detta slipper man ju om man har en glassmaskin men å andra sidan så måste man då ha plats för och lägga pengar på ytterligare en elektrisk kökspryl, och jag tror faktiskt inte att det är värt det. Om man vill ha glass på kvällen en ledig dag och startar runt lunch och är hemma under dagen för att röra så funkar det alldeles utmärkt. Och så kan man lura sig att man bränner en del kalorier på att gå och röra, så att man med bättre samvete kan äta glass (åh, det där argumentet funkar inte riktigt...).

Och läser man innehållsförteckningen på köpeglass blir man lite förvånad över hur lite saker som behövs i en hemgjord glass, bara fyra ingredienser egentligen: äggulor, gräddmjölk, socker och någon typ av smaksättare exempelvis vaniljstång. Undrar vad alla de där andra grejern är där för?

Och hur blev slutresultatet då? Ljuvligt! Vi avnjöt den på kvällen men jag glömde att fota så självklart tog jag lite mera till eftermiddagskaffet nästa dag, endast för att få till ett fototillfälle....



Och vad kan vara bättre till ljuvlig vaniljglass än jordgubbssylt. Vi plockade elva kilo gubbar ute vid Ulva Kvarn i somras och det blev över trettio stycken halvlitersburkar med underbar sylt. Vi har lagrat massor av burkar i källarförådet och tar upp vartefter för att minnas den varma sommaren. Tänkte göra sylten som rippel i glassen och veva i den medan jag rörde men glömde självklart bort det.

Kom på att ge bort hemmagjord glass i present är en jättebra ide! Man fryser bara in den i någon fin burk och knyter ett vackert band runt. Kan ju ge bort en matchande burk med sylt med samma snöre runt samtidigt. Eller om man vill vara superavancerad så gör man glass som har en smaksättning designad för mottagaren, isf borde jag sätta fart på direkten och göra tigerglass (varvad vanilj och chokladglass) till min pappa i födelsedagspresent!



De jättefina kaffekopparna heter Taika som betyder magi på finska och är designade av Klaus Haapaniemi för Iittala. Jag gillar hans konst, kolla in hans hemsida, och har funderat på att köpa något men vet inte var i lägenheten jag skulle hänga det. Men om någon vill köpa Asio Flammeus eller Bubo Scandiacus åt mig så kan jag säkert hitta någon plats för dem!

2/10/2011

Määää-ktigt mysigt i vagnen

När vi köpt liggdelen till vagnen började jag inreda den innan lilla V kom. Självklart ville jag ha fårskinn i botten eftersom det är både mjukt och varmt men samtidigt också ventilerar och låter luft cirkulera under bebisens rygg. Dessutom så är skinn fenomenalt att isolera mot kalldrag underifrån i vagnen.

I mönsterväv ritade jag av bottnen på vagnen och klippte ut en motsvarande bit i vitt fårskinn.
Jag renklippte cirka en centimeter runt kanten, dvs jag klippte bort själva ullen från skinnet, för att lättare kunna kanta med ett grått kantband klippt på skrå i grått bomullstyg. Innan kantbandet syddes på så klippte jag till en baksida i ett bomullstyg med hägrar. Så här blev resultatet!






Sy i skinn i maskin är tämligen lätt trots att många tror motsatsen. Tricket är att köpa sig en skärande symaskinsnål för skinn, sy långsamt och använda en tråd av god kvalité som inte går av så lätt. Och undvika att sy i tjockt läder om du inte har en speciellt stark maskin, men ett lager med tyg på båda sidorna klarar de flesta maskiner med lädernål. Viktigt att tänka på dock är att den skärande nålen ger permanenta hål i skinn, så tänk noga innan du syr för misstagen går inte att sprätta bort och få att försvinna som i tyg.

Men sen när den var klar kom jag på att det på utflykter vore mysigt att också kunna använda fårskinnet att sitta/ligga på men att tyget på baksidan skulle bli blött och missfärgat och att skinnet riskerade att bli blött och sen knögligt och stelt. Attans den som ger upp när det bara är halvbra!

Klippte till två nya delar, en i samma hägertyg och en i svart plastad linne (säljs som bordsduk och är slittålig). Dessa två syddes ihop med kant av samma kantband. Sen satte jag i sex tryckknappar så att de två delarna går att knäppa ihop.






De knäpps ihop så att den vattentåliga plastade linnet hamnar nederst och fårskinnet överst. Här är en närbild.






Så nu har man flera flexibla sätt att använda denna. Antingen med båda delarna i vagnen eller att sitta ute på bänk eller mark. Eller så kan man knäppa isär dem och bebis har fårskinnsdelen i vagnen och mamma sitter på den andra. Eller så kan man ha båda delarna inomhus, fårskinnsdelen för varmt och mysigt underlag att sitta/ligga på och den andra, ensam eller med fårskinnet, om det är smutsiga golv. Versatile is the word!

Nu varnar jag för att jag blir lite självgod, men det är så härligt när man både har lyckats komma på och färdigställa en bra och praktisk grej. Och att den sen också blev himla snygg att se på, det är en bonus.

- Posted using BlogPress från min iFån

2/09/2011

Åter-vinna kläder med minnen

Jag har ju hållit på och sytt en del kläder åt lilla V och detta var ett projekt som hade funnits i huvudet länge och legat och gottat till sig.
När mina svärföräldrar flyttade och rensade ut i skåp och lådor så fick jag en kjol och tillhörande topp av min svärmor. Hon vet att jag är lite av en tyghamster och hoppades på att jag skulle komma på nåt kul att göra med det. Dessa hade hon köpt och burit när hon var runt 25 och de var dyra eftersom det är ett konsthantverk då mönstret är målat direkt på tyget.

Här är en närbild på mönstret på kjolen



och på toppen



Jag ritade ett mönster på en liten klänning med krage i stl 62 centilong från Hanne Meedoms mönsterbok för barnkläder och satte försiktigt saxen i tyget i kjolen. Planerade noga hur jag skulle klippa till så att maximalt av de fina blommorna hamnade på klänningen men utan att slösa tyg i onödan. Själva sömnaden gick sen rätt så fort och så här blev klänningen framifrån



och bakifrån.



Jag gjorde en kjol med motveck fram och bak för bra rörelsevidd eller lekvidd som det borde heta för barnkläder.
Överlivet öppnas i ryggen för påklädning men jag satte i tryckknappar och sydde på blindknappar ovanpå så det ska se finare ut. Att knapparna är olika tycker jag bidrar till ett lekfullare uttryck.

Eftersom dessa plagg var gjorda av en konstnär så fanns det en liten signatur vid fållen på kjolen. Jag tyckte det skulle vara fint att behålla denna del av plaggets historia och klippte ut signaturen, strök på flieseline och sydde fast den på den nya klänningen vid fållen nertill.



Svärmor blev mycket rörd av att se hur jag återanvänt tyget och kan nästan inte bärga sig tills lilla V växt så att den passar.

Det som återstår nu är dels att jag tänkte göra en liten broderad kant med pärlgarn runt kragens kant och sen att sy en liten tröja att ha under klänningen av tyget från toppen.

Det är kul att återanvända gamla tyger på detta sätt, speciellt om det som dessa plagg har en historia i familjen. Det enda som är knepigt med den här typen av projekt är dels att fundera igenom tillklippningen så man har tyg till alla delar eftersom det inte går att köpa mera och att sen våga sätta saxen i tyget! Det är oftast det svåraste, det och att avsluta alla pysselprojekt man startar så att kläderna till lilla V blir klara innan hon redan har hunnit växa ur dem!

2/07/2011

Söndagens snabba

Dagens hektiska schema gjorde inte plats för ett långkok till middag, så det blev en snabbis och rensning i skåp, kyl och frys.
Fräste kummin i lite olja för att frigöra smakerna och hällde sen i röda linser från Saltå och tärnad potatis. Efter att allt fått fräsa ytterligare lite så hade jag på varm kycklingbuljong och lät det koka tills potatisen och linserna var mjuka. Mixade soppan slät med stavmixer och smakade av med salt och peppar. Sist hade jag i tärnad kyckling som fick koka med i cirka tio minuter.
Serverade med eget surdegsbröd och färskost.



Egen färskost är busenkelt att göra, ta den lite fetare varianten av yoghurt och låt rinna av över natten i kyl. Smaksätt sen med nästan vad som helst i kryddväg, både färska och torkade.
Persillade med persilja och vitlök är gott eller bara lökpulver eller rosepeppar. Eller gör bara en enkel med pressad vitlök. För en smidigare konsistens och lenare smak kan man röra i lite god olja.
Man kan också prova att låta fil rinna av och får då en mer Philadelphia-liknande färskost.
Dessa färskostar håller sedan i kylen i ett par dagar upp till en vecka i en tät ask.
Bara att sätta igång och prova olika smaker!

- Posted using BlogPress från min iFån

2/03/2011

Nyttigt gottgott

Jag kan ofta drabbas av akut sötsug på kvällarna när det är dags för en kopp te. Då jag gillar att baka och fixa så blir det lätt så att man har något bakverk eller kaka framme eller i frysen. Men det finns ett supergott alternativ som vi provat.

Turkisk eller grekisk yoghurt finns numera i nästan alla butiker. Den turkiska är fastare i konsistensen och mildare medan den grekiska är lite rinnigare och syrligare.
Skeda ner yoghurt i en skål, ringla över honung och strö över grovt krossade valnötter. Lättare kan det nästan inte bli!



Bra för magen med yoghurt, honung ger naturlig lagom sötma och nötterna ger bra fetter som man blir lite längre mätt på. Och fetten i nötterna och yoghurten (10%) och yoghurtens syra tar ner GI på rätten.

Detta passar jättebra som lite lyxigare mellanmål eller fika och kan även serveras som efterrätt. Vill man vara lite ekonomisk kan man byta ut valnötterna mot någon billigare nöt, men jag tror tyvärr inte att det blir lika gott.

Yoghurt och honung kan också kombineras ihop med saltgurka till en jättegod förrätt med ryska förtoner. Ja, det låter knasigt att doppa stavar av saltgurka i yoghurt och honung men du är inte frälst förrän du provat!

Och den snygga skålen jag lagt upp i på bilden ovan? En miniatyr av den klassiska Margretheskålen som designprinsen Sigvard Bernadotte skapade 1950. De tillverkas av Rosti Mepal i ett gäng storlekar och härliga färger! De är jättebra både som små skålar på bordet eller att servera i, enda nackdelen är att plasten inte tål mikro.
Och bänkskivan är också ett verk av designprinsen! Mönstret heter Virrvarr, men är kanske mera känd som Perstorpsskiva, och kom 1958 och fyllde femtio år för några år sen. Tillverkas av Formica och går att beställa på en rad byggvaruhus, som vi gjorde till vår köksrenovering.

Två klassiker som man självklart hittar hemma hos mig som har lite av en passion för femtiotalets köksprylar och inredning!

- Posted using BlogPress från min iFån