Familjen Robotics

Jag älskar verkligen att sticka men har av någon underlig anledning avskytt att virka. Har hävdat att jag absolut inte kan virka, att det är för svårt, att stickat är finare, och så vidare. Staplat anledning på anledning till att jag inte ska behöva återuppta det traumatiska tragglandet från syslöjden som endast slutade i en  hemsk sned och vind grytlapp.
Har frågat mig gång på gång hur det kan komma sig att en sådan pyssel-knarkoman som jag kom att hata slöjden i skolan så mycket, både trä men fram för allt syslöjden. Jag tror att all konformism, regler, rätt och fel, fult och fint och begränsningar hämmade min kreativitet och, ergo, jag bockade som en vildhäst.

Min snälla man bestämde sig en dag för att köpa en present till mig då han beställde böcker och kom mycket glad i hågen med denna bok, Virkligheten av Annika Messing.

'Åh, tack....!' blev det ljumma responsen och på frågan om varför så uppdagades min virknings-ångest. 'Men det är väl bara att pröva!' hävdade min hurtfriske partner och jag grabbade ett par garnnystan och en virknål (visst har jag ett par hemma, de är attans bra på att lirka fram små grejer med...) och bläddrade fram och åter i boken för att hitta något verkligt enkelt. Självklart kunde jag sedan inte välja något enkelt utan startade på en bil med hjärtat i halsgropen. En del svärande (något av en understatement i sammanhanget...) följde och efter ett tag hade jag knåpat ihop denna lilla bil!

Eller, det ska i alla fall föreställa en bil....

Efter detta fick jag iaf lite mera självförtroende med virknålen och givetvis så startade jag på en bautaprojekt i sedvanlig stil, varför bryta en hittills fungerande princip....? Efter garninhandling, lite planering, en massa svärande, pillande och frustration så är nu denna lilla familj klar! Jag kallar dem The Robotics!

Den stora rosa heter Mambot, den turkosa Barnbot och minstingen Babybot. Självklart så kommer det en Papabot också, han blir blå för att verkligen banka in könsstereotypa färgsättningar i vårt lilla barn, men han är inte klar ännu.

De är virkade som en fram och en baksida med en lång remsa emellan som man syr fast armar och ben på. Alla små dekorationer är också virkade och broderade på med broderigarn.

 Här ser ni Barnbot framifrån och från sidan.

 Mambot är den största av dem, men Papabot kommer att bli lite större än henne (återigen, banka, banka in könsstereotypa parametrar...).

Och lilla söta Babybot! Den svarta ringen istället för mun är tänkt att föreställa en napp.

Och hur togs de emot av lilla V? Kärlek! Mambot är frotfarande lite stor för att hålla i men hon gillar den starka fucshia färgen jättemycket. Barnbot och Babybot är lättare att hålla och pilla på, framför allt gnaga på.

Jag lägger upp flera bilder sedan när familjen är helt komplett, och det finns även flera små vänner som tillkommit efter det att jag lite har tagit in virknålarna i mitt pysselhjärta annat än som händiga prylar att fiska upp grejer ur avloppet med....