För prinsessor, om prinsessor

Leksaker är något jag absolut tror det är mycket tacksamt (och kostnadseffektivt) att göra själv till sina barn. Framförallt innan de börjar jämföra leksaker med kompisar och utvecklar ett ohämmat beroende av svindyra, blinkande, färghysteriska plast-tingestar som kräver batterier och driver föräldrarna galna med repetitiva ljud...
Så leksaker står högt på produktionslistan.

På vårt lokala Myrorna hittade jag dessa söta små tyglappar för en tjuga. De har nog varit dukar av någon sort, troligtvis från femtiotalet någonstans.


(Attans! Har fotat dem på fel ledd med min iFån och kan inte vända på bilden...)

De ska nog berätta en liten saga om en prinsessa, men vilken kunde jag inte klura ut.
Rotade runt i mitt tygförråd (jodå, jag hamstrar tyger som en paranoid person hamstrar mat inför kärnvapenkrig. Man vet aldrig om man fastnar bakom en järnridå, avskuren från kreativa resurser...) och hittade ett matchande ljusbrunt tunnspårig manchester, ljusblått kantband och ett klarrött glansigt möbelband. Kul var också att samtliga material var grejer jag köpt billigt på olika loppisar!

Klippte till boksidor, omslag och snedslå till snoddar att knyta igen boken med i manchester. Omslaget dekorerades med det blåa och röda bandet, snoddarna syddes fast och boksidorna syddes mot dukarna. Sen tog jag alltihop och vändsydde det (dvs man syr ihop allt på vrången och sparar ett litet hål varigenom man vänder allt rätt och sen osynligt syr ihop hålet) och boken var klar.


Så här ser den ut på utsidan


och på insidan


Jag tolkade sagan så att prinsessan först är ensam, det är bilden när hon sitter på sitt berg av kuddar. Sen träffar hon en pöjk, som av en outgrundlig anledning rider på en get med en kråka i en hand och sin ena träsko i den andra. Vem vet, 'Han kanske har tagit knark?', som min mormor brukade säga... I vilket fall som helst så blir hon himla förtjust i galningen så på sista sidan så gifter de sig och pussas.
Det var den bästa versionen av sagan jag kunde komma på att kombinera ihop bilderna till. I en kanske tristare version så organiseras bilderna så att de gifter sig, han blir kokos-full på bröllopsfesten och hon hittar honom grenslande en get och drickandes champagne ur sin träsko (vart kråkan passar in är oklart dock...). Efter denna besvikelse så sover hon ensam bland sina kuddar på bröllopsnatten. Man kan då vända och läsa boken baklänges för den sorgligare historien.

I vilket fall som helst så tror jag lilla V kommer att uppskatta boken så snart hon vuxit till sig. Och så småningom komma på och berätta fina sagor om prinsessor för mig. Och i de sagorna får prinsessorna gärna vara starka, rediga tjejer som kan ge svar på tal när killar gör knasiga grejer.

- Posted using BlogPress från min iFån