Lapp på lapp blir slutligen en stor ruta... (del 3)

Sådär, lapptäcket och vimpelremsan är nu klara och jag ska hitta på något att göra med de sista tygresterna. Gosedjur kan ju ingen unge ha tillräckligt av (eller?) och det var längesedan jag sydde ett, utmaning antagen! Hittade ett mönster på en elefant i en gammal Burda tidning, ritade av, klippte ut, startade sy och svordomarna började hagla tätt. Så små mönsterbitar, så mycket böjda sömmar, bitar som måste passas ihop perfekt och knepiga sydiagram att förstå!Hursomhelst, efter en lång tid hade jag ett litet sorgligt skal som jag fasade att börja stoppa med vadd eftersom den så ut att kunna mer likna ett överkört fyrbent djur med skolios, klumpfot och snabel. Men vartefter vadd åkte in så växte en charmig sittande elfant fram!
Han ska heta Pelle Pant, ett barnsligt uttal av elefant, och jag tyckte han blev jättesöt!



Med en liten pluttig svans, enorma öron, klumpiga fötter och en gripvänlig snabel! Som ögon sydde jag fast två knappar och för er som är oroliga för barnsäkerhet så kan jag meddela att de är sydda mot varandra och går absolut inte att dra loss. Sydd med den starkaste polyestertråd man kan köpa och sydda genom hela huvudet, dvs de sitter fast mot varandra och inte i tyget och så syr man med flera separata trådar som knyts i flera omgångar. Det gör att om en tråd brister så finns det flera kvar som håller fast och de kan inte ryckas loss genom att tyget ger efter.

Sen sydde jag en så kallad gripboll, en bra och kul leksak då barn lär sig greppa olika saker. Det här är ett ganska komplicerat projekt och därför kommer denna tutorial att ha många bilder för att illustrera hur man ska göra. Då kör vi!

Du behöver mallar i kartong, tyg, påstrykbart flieseline för tunnare tyger och stark sytråd för montering, utöver tråden i symaskinen, och vadd att stoppa bollen med.
Rita en mall med en rätvinklig triangel med rundad hypotenusa, se bilden nedan. Sidorna är lämpligen mellan 4-8 centimeter beroende på hur stor boll du vill ha, bollens diameter blir dubbelt detta. Avrundningen ritas enklast genom att man mäter lika långt som sidorna på flera ställen längs hela hypotenusan och handskissar en båge. Lägg till 0.5 cm sömsmån runtom och klipp ut. Rita sedan av bågen två gånger från spets till spets mot varandra så du får en spetsig oval, se bild nedan.
Klipp eller skär ut 12 spetsiga ovaler och 24 trianglar med båge.


Stryk på mallarna på tyget och klipp ut alla delarna (nedan syns det lite halvtydligt på tygbiten till vänster hur en spetsig oval är påstruken).


Nåla fast alla 12 spetsiga ovaler på 12 triangelbitar, räta mot räta, och sy enligt den streckade linjen. Var noga med fäststygn både i slutet och början.


Nu blir det knepigare att förklara. Vik tillbaka den fastsydda triangeldelen (sydd med söm 1 på fotot nedan) och nåla fast en ny triangel mot den spetsiga ovalens andra sida (söm 2 på fotot nedan). Då ligger alltså den räta vikeln på båda triangeldelarna åt samma håll och med räta sidorna mot varandra. Var noga med att vika tillbaka den första triangeldelen precis vid start och slut av söm 1 och att sy söm 2 precis från start och slut på söm 1, annars kommer triangeldelarna att sys ihop i varandra för tidigt och bollen blir ful.


När båda sömmarna är sydda så ska det gå att vika ut båda triangeldelarna åt varsit håll och de ska inte sitta ihop med ett enda stygn. Från denna sida ser det ut som en spetsig oval ovanpå en kvadrat


och från denna sida som en kvadrat delad på mitte


Vik nu ihop den spetsiga ovalen på mitten, lägg de två triangeldelarna mot varandra och sy en söm från spets till spets. Lämna en öppning på ena sidan så att du kan vända på den och var noga med att fästa vid alla start och stopp. Också här är det noga att sömmen sys precis från där söm 1 och 2 möts på den spetsiga ovalen, annars blir bollen sned och skev.


Klipp nu bort lite av hörnen på den sydda 'klyftan' och vänd den försiktigt.


Nu har du 12 klyftor som du stoppar med vadd (noga med lika mycket vadd i varje del!), viker in sömnsmånerna i hålet och kastar igen för hand.


Arrangera delarna i fyra grupper med tre i varje och sy ihop tre delar till ett stycke. Från och med nu ska du sy så osynligt som möjligt mellan delarna och använd en stark tråd och fästs noga efter varje söm, bollen kommer att utsättas för mycket pillande av nyfikna barn (och ofta också vuxna som inte kan klura ut hur de är gjorda!). Om du fäster efter varje söm så kommer inte hela bollen ramla sönder om en tråd går av och den går lättare att laga.

Från och med nu måste du också se till att de ovala bitarna fästs upp mot varandra rakt överallt och sy ett par stygn fram och tillbaka mellan dem för att se till att det är starkt och håller för drag och pill.

Vik och sy ihop vardera tredelade del.


Så här ser den sedan ut från andra sidan, som du ser så syns sömmarna mellan delarna inte sedan från bollens utsida om man är noga.


Sätt nu två delar mot varandra där ovalena möts och sy ihop både uppe (i det gula) och ned mellan bitarna (i det turkosa).


Så här ser det ut på baksidan, där de två delarna fästs mot varandra längs den söm där klyftorna tidigare syddes ihop. Det är trångt och krångligt att sy, ladda med ordentligt med tålamod!


De två delarna fästs nu mot varandra och alla fyra sömmarna sys ihop. Krångligt som sjutton att få ihop det på slutet, knepigt att komma in med nålen, men stå ut och jobba på för nu är vi nästan klara.


Och så här fin blir bollen när den är klar! Och när du gjort en eller två så får man snurr och det blir lättare och lättare.


Gör inte en för liten boll första gången, det blir bara onödigt pilligt och krångligt. Jag rekommenderar en triangelsida på minst 6 centimeter utan sömsmån, vilket ger en boll med 12 cm diameter. Och stoppa dem ordentligt, efter massa lek så pressas vadden ihop och den tappar lätt formen och blir trist om den är för löst stoppad. Vill man kan man sätta in en liten pingla i mitten när man monterar så blir den ännu lite roligare, men kom ihåg att sy fast den mycket ordentligt.

Ja, det var slutet på detta projekt! Allt som allt så blev det fyra delar till lilla V, både användbara och dekorativa saker samt leksaker, och jag är jättenöjd.


Det har varit massor med jobb med dessa och en himla massa svordomar över pilliga och omöjliga grejer som tar helvetiskt mycket tid och ork att slutföra, men det har ändå varit värt det. Vad har jag lärt mig? Inte så mycket tyvärr. Av allt detta var det bara vimpelremsan som jag inte provat tidigare och den är ju tämligen enkel i både utförande och teknik, både lapptäcken, gosedjur och gripboll har jag sytt flera tidigare. Men det hra varit en god träning för mitt tålamod...


Men lite, lite tyg finns faktiskt fortfarande kvar så vi får se om det kanske blir en liten till grej i denna serie...

Lapp på lapp blir slutligen en stor ruta... (del 2)

Jaha, då fortsätter vi kviltprojektet!
I förra inlägget, som du hittar här, så lämnade vi av när projektet hade en framsida, var kviltat mot vadden och utsmyckat med namn och årtal.
Nu ska vi sätta på baksida, fixa snygga kanter och fästa upp baksidan mot resten av filten.

Hos Ohlssons Tyger hittade jag tre lapptäckestyger i serien Born to Be Wild som matchade med de på framsidan.

Till baksidan gjorde jag en enklare layout där 3x3 blocken från farmsidan blev stora block i det gula eller röda tyget och det turkosa för mellanliggarna. Skar till, sydde och vips var det färdigt.

Lade sen baksidan räta mot räta på framsidan, sydde runtom alltihopa men lämnade en öppning där jag sedan vände igenom. Hålet syddes igen för hand med osynliga stygn. Sen fäste jag upp baksidan mot framsidan och vadden med osynliga stygn igenom alla lager, lade stygnen i diket mellan sömmarna för att dölja dem. Sen satte jag fart med kviltningen och sydde för hand genom alla lager runt om hela täcket. Klart!


Sen hade jag ju lite spilltyg över och tänkte att varför inte göra en forsättning? Har sett massor av bilder med underbart fina barnrum som har vimpelremsor på väggarna eller i taket, ser jätteglatt och lekfullt ut och det är precis så som jag vill att lilla Vs rum ska kännas.
Skar till liksidiga trianglar med en bas på 12 cm och 20 cm från bas till spetsen (lägg till 1 cm sömsmån runtom), 14 stycken i vardera framsides och baksides tyg. La dem räta mot räta, sydde ihop, vände, pressade och sydde en dekorationsstickning i svart runt varje. Klippte sen till en vikremsa (inte klippt på skrå utan den ska vara stum), 220 cm lång och 4 cm bred där alla vimplarna syddes fast med jämna mellanrum.

Sedan orkade jag faktiskt inte sy några snygga ändar utan gjorde bara en knut, sådar lite lagom shabby chic... Har små metallringar som kommer att sys fast för hand på remsan när jag vet hur den ska hängas upp på väggen på små spikar. Man kan också sy vimplarna med råa tygkanter, bara sy ihop med dekorationsstickning avig mot avig, och låta det bli ännu mer romantiskt slitet, om man gillar det.


Sådär, det var allt om detta projekt så långt. Nästa inläg i denna serie så kommer jag att visa vad de absolut sista ynka tygresterna blev, och jag utlovar en rolig tutorial!

Lapp på lapp blir slutligen en stor ruta... (del 1)

Då detta är ett stort projekt så delar jag upp det i flera inlägg. Som den tyghamster jag är så kunde jag inte låta bli att köpa när Ohlssons Tyger hade två ordentliga bitar av underbart gulliga lapptäckestyger bland sina billiga stuvar. Efter lite klurande så kunde jag ta reda på att de tillhör en serie av lapptäckestyger som heter Frolic, designade av Sandy Gervais för Moda.

Jag hade också sådan attans tur och hittade samtidigt också ett annat lapptäckestyg som mathcade, så jag gick hem med tre stuvar.

Satte mig sedan ner och planerade fram en enkel layout för ett lapptäcke med stora block och mellanliggare. Så här ser grundmönstret ut innan man syr ihop bitarna.

Ett viktigt tips innan man börjar klippa till är att:

1. Tvätta. Lapptäckestyger är oftast av bomull och krymper, bästa att ha det gjort innan för annars blir täcket skrynkligt och oftast snett efter första tvätten.

2. Stryk. Se till att du sträcker tyget rakt i trådsträckningen och stryk det platt och rakt för att underlätta tillskärningen.

3. Räkna! Mät hur mycket tyg du har och hur mycket du behöver av varje bit. Hemskt att stå utan tillräckligt med tyg halvvägs i ett projekt. Skriv en klippmall där det står hur många och hur stora bitar du behöver av varje tyg.

Nu är det ju så att jag inte klipper till utan skär fram bitarna. Att använda sig av en rullniv och självläkande skärmatta är absolut guld när man gör lapptäcken, allt blir rakt och exakt och det går fort då man kan skära flera lager tyg samtidigt utan att de glider som de gör med sax. Man har även stor nytta av rullkniven då man skär till trikåtyger eller andra 'slinkiga' tyger som är kluriga med sax.

Sen är det bara att sätta fart och sy ihop! För er som aldrig sytt lapp tidigare så gör man så att man först syr ihop lapparna till 3x3 blocket i rader om tre (se layoutbilden tidigare). Sen sys dessa tre rader ihop till blocket. Sen sys tre block ihop med två mellanliggare i turkost mellan. Tre turkosa mellanliggare sys sen ihop med två små mittblock emellan och hela remsan sys fast på biten med de tre blocken. Sen är det bara att fortsätta att bygga på i samma stil tills hela är klar!

Nu nålas täcket fast på vadd. Se till att vaddbiten är större och hänger utanför tyget, överblivet vadd utanför klipps bort sedan.

Jag hade bestämt mig för att handkvilta denna filt. Givetvis kan man kvilta på maskin, antingen på frihand med speciell kviltfot för maskin eller 'in the ditch', det vill säga att man syr i diket som bildas mellan två lappar. Det svåra med maskinkviltning är att få in arbetet i maskinen, det blir ganska stort och man får sätta massvis med nålar för att inte alla lager tyg och vadd ska dra sig mot varandra i maskinen.

Kviltade enkelt med nål och stark tråd genom endast topptyget och vadden, baksidan kommer senare.

Jag kviltade längs med de turkosa mellanliggarna och runt mittdelen i blocken. Med stora stygn fäste jag också upp kanterna runt kvilten mot vadden så det inte skulle vandra tills baksidan är klar.

Sen ville jag ju också dekorera filten lite. Eftersom det är en filt till Lilla V så ville jag har med hennes namn på filten och då den förhoppningsvis ska följa henne genom livet så tog jag med hennes födelseår också. Valde ett snyggt typsnitt, skrev ut bokstäver och siffror, ritade av den på hifix (dubbelsidigt vlieseline, finns hos Stoff och Stil) strök fast det på ett matchande tyg (som ingår i baksidan till kvilten, mer om det senare), klippte ut och strök fast på kvilten.

Sen sydde jag pyttesmå stygn runt också för att förstärka och dekorera.

Allt som allt blev jag mycket nöjd med kvilten så här långt! Återstår baksida och några flera små ideer som jag har för tygresterna. Fortsättning följer...

Jag skräder inte mina ord

Jag älskar att använda olika mjöl och gryner från Saltå Kvarn. De är ekologiska (KRAV-märkta) och biodynamiskt odlade (Demeter-märkta), jättebra kvalite, gott slutresultat och inte minst så har de supersnygga förpackningar. De kostar ju lite mera, men det tycker jag det absolut är värt.

Senast jag var och handlade så hittade jag deras skrädmjöl. Det är alltså ett havremjöl på havre som först har blötlagts, rostats och sedan malts. Det påminner svagt om malt i lukten och är grövre än vanligt vetemjöl. Jämför man skrädmjölet med Saltås Vetemjöl Special så har det både högre proteinhalt och större andel kostfibrer. 

Men jag tror inte det är så lätt att baka uteslutatnde på skrädmjöl, så jag satte en deg med lika delar skrädmjöl och vetemjöls special, och en dryg deciliter krossade linfrön för magen. Detta var inte en riktig surdeg, även om jag satte en fördeg på skrädmjölet för att utvekla smakerna lite mera. Jag använde torrjäst, cirka halva mängden som man borde haft till en halvliter degvätska.

 Istället för vanligt vatten som degvätska så använde jag lika delar vatten och Arlas milda lättyoghurt, en liten slatt som blivit kvar i kylskåpet. Det är ett jättebra tips att använda upp dessa slattar till brödbak, likadant som man tillsätter kesella för att få saftiga och goda lussebullar (och med fördel i andra söta vetedegar också). Genom att addera fil eller yoghurt eller vilken annan mjölkprodukt som helst (jag har provat med gräddfil, fil, creme fraiche, ja det mesta som finns lite över i kylen) så ger det mer protein till degen, lite extra socker för jästen att få fart av och också en god smak till brödet.

Jag jäste degen i två omgångar. Först satte jag en lös fördeg med yoghurt, jäst och skrädmjöl som fick bubbla till sig lite, kanske en halvtimme. Sen blandades resten av de torra ingredienserna i fördegen, knädades ordentligt och allt fick jäsa långsamt på kall plats i säkert fyra timmar (= till dubbla storleken). Sen bakade jag ut två limpor som fick jäsa en omgång till men nu i varmare temperatur medans ugnen och bakstenarna hettades upp. 

Två limpor blev det. Och rackarns goda! I smaken är det mycket tydligt att det inte är ett vetemjölsbröd, skrädmjölet ger en tydlig maltsmak.

Vad jag kanske är mest nöjd med är att jag slutligen verkar börja lära mig och få till de två heliga graal som jag var ute efter när jag gav mig attans på att lära mig baka gott matbröd, skorpa och tuggmotstånd. Skorpan har jag läst mig att det handlar om att våga ha en skitvarm ugn, skållheta bakstenar och sen att lära sig jobba med termometer istället för att klocka och gissa gräddningstider. Starta med att grädda i 10-15 minuter, beroende på brödens storlek, i hög temperatur för att få en fin skorpa. Tryck sen i en termometer, sänk temperaturen på ugnen och grädda tills det är 96-98 grader inuti bröden. Perfekt varje gång. När det gäller ett bra bett på brödet (dvs att det är segt ungefär som ciabatta och inte smuligt som många hembakta bröd lätt blir) handlar det om handlag med degen, knådning, tid och tålamod. Vartefter man jobbar med degar så blir man mer och mer van att hantera lösa och rinniga degar, och det är för hög mjölmängd som är största bidragande orsaken till smuliga bröd. Nummer två är att knåda länge. Länge. Gärna åtta minuter i maskin eller tolv till femton minuter för hand. Detta för att gluten i mjölet ska utvecklas. Mycket bra träning för överkroppen är det att knåda i femton minuter! Slutligen måste man ha tid och tålamod att jäsa degen långsamt. Detta är också för att gluten i mjölet ska få utvecklas, och samtidigt så utvecklas också smaken på brödet och smaken av jäst blir minimal. Ett gott bröd tar en dag att göra. Och det går nästan lika fort att äta upp nygräddat bröd med smör på...

För prinsessor, om prinsessor

Leksaker är något jag absolut tror det är mycket tacksamt (och kostnadseffektivt) att göra själv till sina barn. Framförallt innan de börjar jämföra leksaker med kompisar och utvecklar ett ohämmat beroende av svindyra, blinkande, färghysteriska plast-tingestar som kräver batterier och driver föräldrarna galna med repetitiva ljud...
Så leksaker står högt på produktionslistan.

På vårt lokala Myrorna hittade jag dessa söta små tyglappar för en tjuga. De har nog varit dukar av någon sort, troligtvis från femtiotalet någonstans.


(Attans! Har fotat dem på fel ledd med min iFån och kan inte vända på bilden...)

De ska nog berätta en liten saga om en prinsessa, men vilken kunde jag inte klura ut.
Rotade runt i mitt tygförråd (jodå, jag hamstrar tyger som en paranoid person hamstrar mat inför kärnvapenkrig. Man vet aldrig om man fastnar bakom en järnridå, avskuren från kreativa resurser...) och hittade ett matchande ljusbrunt tunnspårig manchester, ljusblått kantband och ett klarrött glansigt möbelband. Kul var också att samtliga material var grejer jag köpt billigt på olika loppisar!

Klippte till boksidor, omslag och snedslå till snoddar att knyta igen boken med i manchester. Omslaget dekorerades med det blåa och röda bandet, snoddarna syddes fast och boksidorna syddes mot dukarna. Sen tog jag alltihop och vändsydde det (dvs man syr ihop allt på vrången och sparar ett litet hål varigenom man vänder allt rätt och sen osynligt syr ihop hålet) och boken var klar.


Så här ser den ut på utsidan


och på insidan


Jag tolkade sagan så att prinsessan först är ensam, det är bilden när hon sitter på sitt berg av kuddar. Sen träffar hon en pöjk, som av en outgrundlig anledning rider på en get med en kråka i en hand och sin ena träsko i den andra. Vem vet, 'Han kanske har tagit knark?', som min mormor brukade säga... I vilket fall som helst så blir hon himla förtjust i galningen så på sista sidan så gifter de sig och pussas.
Det var den bästa versionen av sagan jag kunde komma på att kombinera ihop bilderna till. I en kanske tristare version så organiseras bilderna så att de gifter sig, han blir kokos-full på bröllopsfesten och hon hittar honom grenslande en get och drickandes champagne ur sin träsko (vart kråkan passar in är oklart dock...). Efter denna besvikelse så sover hon ensam bland sina kuddar på bröllopsnatten. Man kan då vända och läsa boken baklänges för den sorgligare historien.

I vilket fall som helst så tror jag lilla V kommer att uppskatta boken så snart hon vuxit till sig. Och så småningom komma på och berätta fina sagor om prinsessor för mig. Och i de sagorna får prinsessorna gärna vara starka, rediga tjejer som kan ge svar på tal när killar gör knasiga grejer.

- Posted using BlogPress från min iFån

Det hänger på hängslena

När jag och mina bröder var små så hade vi hängselbyxor från OshKosh jämt, och vilket praktiskt plagg för barn det är! Så självklart var jag tvungen att sy ett par till lilla V, och det kommer säkert att sys flera!

Först ritade jag ett eget mönster på hängselbyxor med utgång från basmönstren i Meedoms bok som finns att köpa på Adlibris här eller kanske att låna på ditt nämaste bibliotek.

Till tyg så valde jag ett tunt och mjukt demintyg med en lite kristrecksrandig vävning och ett turkost mönstrat bomullstyg som är menat för quiltning och dylikt.

Jag ville göra en tuff byxa som skulle vara praktisk att ta av och på, och lätt att byta blöjor i. Därför fick byxan både knäppning över axlarna, i sidan och i grenen med tryckknappar.

Så här blev de sen!

De små fickorna i sidan och gylfen är bara detaljer som är påsydda, men bröstfickan är öppen.

På baksidan blev det också små påsydda fickor. Dessutom syddes alla sömmar ned med en tvillingsöm med högglansig turkos tråd för maskinbroderi, likadant som sömmarna på riktiga jeans är nedsydda.

Eftersom blöjbyten måste gå lätt och smidigt, både för barnet och den vuxnes tålamod, så gjorde jag byxorna öppningsbara i grenen. Jag sydde på en liten skoning för att förstärka och avsluta kanterna på jeanstyget och slog sedan i tryckknappar. Även längst ner på benen blev det infodrat för en snygg kant (jo, det är viktigt att göra snygga kanter även om de är inåt och inte syns... Jag är ibland plågsamt noggrann...)

Även upptill blev det skoning med turkosa tyget för att det skulle bli mjuk och skönt mot halsen och en snygg avslitning på tygkanterna.

På hängslena satte jag dubbla tryckknappar så att storleken blir reglerbar så att de kan hänga med längre. I sidan lade jag till en lite trekant med tyg där man sedan också kan sätta i extra tryckknappar och göra dem större vartefter lilla V växer.

Alltsom allt blev jag mycket nöjd med byxorna även om det uttalades en del svordomar under projektets gång. Många små detaljer och ideer att noga tänka igenom innan man saxen i tyget eller tyget i maskinen. Men byxorna blev snygga på och gillas (?) av alla och förhoppningsvis lilla V också. 

Och den lilla söta nallen? Den är från Barncancerfonden, heter Tryggve och finnas att köpa för 175 pix här och ger 110 kronor till forskningen om barn och cancer. Kolla även på jättesnygga smycket Hope!