Overdose 10:23

Om titeln på detta inlägg inte säger dig så mycket så är det dags att läsa på lite och få med i The 10:24 Campain! Det kommer iaf jag att göra efter att ha läst den här artikeln i min Discovery News iFån app (som för övrigt är mycket bra och rekommenderas varmt).

Detta är en kampanj för att upplysa massorna om allt bluff och båg som ligger bakom homeopati och för att stoppa försäjningen av homeopatiska så kallade 'läkemedel' under falska förspeglingar om effekt.
Kampanjens genererade medialt fokus genom att samla ihop ett stort antal människor som på en utsatt tid gemensamt överdoserade på så kallade homeopatiska 'läkemedel' för att bevisa att de saknar medicinsk effekt (eftersom de till största del består av vatten...). Självklart var det ingen som skadades under denna kampanj, troligen och förhoppningsvis bara egot och plånboken hos homeopatiska utövare.

Nu ska jag klargöra min ståndpunkt och försöka förklara mig innan någon eventuellt blir arg och slutar läsa. Jag tycker att homeopati är ett sätt att lura människor. För det mesta i livet så har jag en accepterande attityd, whatever rocks your boat and makes you happy. Och även om det säkerligen finns en stor placeboeffekt bakom homeopatiska läkemedel, och jag applåderar kroppen och tankens kraft att kunna bota sig själv, så är det olyckligt när människor överger sunt förnuft och vetenskapliga fakta för rent nonsens, och dessutom betalar dyra pengar för detta!

Homeopatins grundades i slutet av 1700-talet och dess filosofiska grundsten är att 'låt lika läka lika'. Detta innebär att man genomför en så kallad homeopatisk bevisning för all möjliga substanser där en frisk person intar en substansen och för en minutiös dagbok över varje tänkbart upplevda symptom. Dessa symptom används sen för att identifiera en sjudom och, ergo, så ska substansen sedan användas för att bota just denna sjukdom. Och grundiden är inte så himla knasig som den låter, i alla fall inte om man ser på den initiala upptäckten ur ögonen på en person med 1700-talets kunskap om sjukdomsuppkomst. Grundaren Samuel Hahnemann åt bark från kinaträdet och utvecklade malarialiknande symptom med feber och ledvärk och drog således slutsatsen att barken borde användas att bota malaria med. Idag vet vi att det verksamma ämnet kinin finns i barken och det har länge använts framgångsrikt som behandling för malaria. Det är samma bittra ämne som gav smaken till det 'tonic water' som de koloniserande britterna hade i sin Gin&Tonic dels för att det är en rackarns god drik och sekundärst så kan man lätta symptomen av att vara sjuka i malaria, vilket många av dem troligen var.

Men en lyckoträff betyder inte att det man upptäckt är sant och det är här alltihopa går överstyr. Inte nog med att man slaviskt följer grundlagen om 'lika läker lika' utan man adapterar också den vetenskapligt osannolika principen att ämnen förstärker sin effekt då man späder ut dem. Detta kallas för potentiering, och man ska också skaka eller dunka vätskan hårt ett antal gånger vid varje spädningssteg för att 'frigöra de läkande krafterna'. Vid varje spädningssteg så späder man ofta i hundrasteg, dvs att man löser ett gram av ämnet i 99 gram vatten och skakar och har på så sätt skapat sin moderlösning. Denna späds sedan vidare i 1:100 flera gånger, så exempelvis en vanlig använd homeopatisk medicin kan vara i styrkan 30C och då har denna 1:100 spädning upprepats 30 gånger. Och glöm inte att skaka och dunka...

Så tillbaka till 10:23 kampanjen. Denna har hämtat sitt namn från Avogadros konstant (6.023 x10E23) vilket är det antal atomer som ett mol av ett ämne innehåller (mol är en storleksangivelser när man räknar koncentrationer i kemi). Det är nämligen så att efter att ett ämne potentierats bortom C100 så är det ohyggligt osannolikt att en en enda molekyl av den aktiva substansen finns kvar i lösningen. Detta betyder alltså att vid C30 så finns det endast ett fåtal molekyler kvar av ämnet i lösningen, långt mycket mindre än vad som behövs för att ha någon medicinsk effekt.

Homeopati är således ett mycket omständigt och dyrt sätt att sälja vatten utspätt med vatten. Det är illa nog att lura folk på pengar för en mycket billig råvara, men värst är att man lurar folk på effekten också. De som tror på homeopati riskerar att byta bort vetenskapligt bevisad och livräddande läkemedel mot värdelöst ingenting. Dessutom så undergräver och förstör det den vetenskapliga grundförståelsen hos allmänheten och driver folk bort från tron på empiriska bevis och beprövad erfarenhet.

Vill man läsa mer om homeopati och alternativa läkemedel och behandlingar så rekommenderar jag boken Trick or Treatment? av Simon Singh och Edzard Ernst (finns på svenska under namnet Salvekvick och kvacksalveri).

Och jag uppmanar stark att Sverige tar itu med kvacksalverilagstiftningen och marknaden för naturläkemedel för detta har jag på känn är något som bara kommer att bli värre och värre. Och förhoppningsvis ser vi snart dessa märken på förpackningar framöver...

Lördagsgodisets vetenskap

Nästan bäst i min iFån är SRs app som gör att jag kan lyssna på superbra radio under barnvagns och hundpromenader. Där behöver jag sällskap för en kompis snarkar i vagnen och den andra ska lukta och kissa på allt...
Gillar framför allt deras dokumentärer, både i P3 och P4.

Lyssnade nyligen på dokumentären om Vipeholmsexperimenten eftersom medicinsk etik är ett område som alltid fascinerat mig och som jag gärna skulle vilja lära mig mera om. Det låter lite knasigt kanske, men den svåra balansgången mellan vad som kan anses medicinskt försvarbart och hur man kan (och inte kan) resonera är spännande.

Detta var alltså ett experiment från 1945-55 där Sverige, som första land i världen, bevisade att det fanns en koppling mellan sockerintag och karies. Problemet var bara att man som testpersoner använde sig av tvångsintagna, mentalt handikappade, som deltog utan medgivande eller information, vilka man under flera år matade med kola, socker och choklad tills tänderna i princip ruttnade bort i munnen. Utan att göra någonting åt det, inte ens smärtlindring.

Under tidigt 1900-tal var tandhälsan i Sverige fruktansvärt dålig, fast givetvis med geografiska variationer. Under diskussionerna om att staten skulle gå in och finansiera tandvård så ville man ta reda på vad dålig tanshälsa och karies berodde på. Man hade länge trott att en diet rik på kolhydrater, och ffa socker, var en anledning men de vetenskapliga bevisen saknades. Så Medicinalstyrelsen beordarade en utredning och Vipeholm, en statlig anstalt för 'obildbara efterblivna' valdes, eftersom man här minituöst kunde kontrollera försökspersonernas matintag.

Försöken initierades från Medicinalstyrelsen 1945 som ett vitaminförsök, där både intagna och personal på Vipeholm gavs olika typer av vitaminer och spårämnen, men 1947 avbröts dessa försök på grund av avsaknad av resultat på tandhälsan (dock mådde de intagna fysikt bättre av denna diet) och man exkluderade personal eftersom man inte kunde kontrollera deras matintag utöver arbetstid. Samtidigt gled studien, utan Medicinalstyrelsens vetande, över i att ge de intagna olika typer av kolhydrat rik diet i två år för att provocera fram karies.

Exempelvis matades eller försågs de intagna med Vipeholms-kolor, speciellt beställda från en konfektyrtillverkare för att vara extra klibbiga och söta. De var även mycket stora och sega så att de inte gick att svälja utan var tvugna att tuggas, allt för att de skulle stanna så länge i munnen som möjligt och fastna i tänderna. Andra grupper matades med stora mängder choklad eller fick sackarossirap ringlat över maten. Tandborstning var inte aktuellt.

Konfektyrindustrin tog naturligtvis stort intresse för denna studie och försåg experimentet med stora mängder donerat godis och även reda pengar. Givetvis vart de inte speciellt nöjda över resultaten som visade ett så ödeläggande koppling mellan godis och karies, och detta kan även ha varit en del av anledningen till att publikationen som fastslog kopplingen blev fördröjd ända till 1953. Industrin hade även kohandladat med forskarna och ville i utbyte för ekonomiskt stöd ha data som stödde när och hur mycket godis man isf kunde äta utan att riskera karies.

Allt som allt deltog över 600 intagna på Vipeholm i dessa försök och många av dem fick sina tänder fullkomligt förstörda. Givetvis måste det ha gjort fruktansvärt ont, men Elin Bommenell, hitoriker som skrivit en avhandling om Vipeholmsexperimentet, tar även fram en annan vinkel på etiken i denna studie. Visst är det med dagens ögon otänkbart att driva en studie som denna, men under tidigt 1900-tal hade man en mycket krass syn på de mentalt handikappade och vad de hade för rättigheter, om de ens hade några. Dessutom så skapade Vipeholmsexperimentet stort fokus runt dessa patienter, de blev viktiga och fick ett syfte, och det är mycket möjligt att de drog stora förmåner av detta. Dessutom kan säkerligen många av dem upplevt det som mycket positivt att få godis och sötsaker. Efter försökets avslutande gjordes lama försök att i någon mån återställa tandhälsan hos de intagna man kunde.

Sverige sattes på den vetenskapliga kartan i och med Vipeholmsstudien, sågs som ett föregångarland och som modigt vågade ta tag i komplexa vetenskapliga frågeställningar. Och än idag ekar minnet från Vipeholmsexperimentet till både barn och vuxna. En av de viktigaste lärdomarna från försöket var att det inte är kolhydratintaget i mängd per se som var viktigt utan hur länge och ofta man åt godis. Och det är härifrån som det välkända lördagsgodiset härstammar, ät det godis du vill men begänsa det till ett tillfälle.


Så kom ihåg detta nästa gång du står med skopan framför lösgodiset en torsdageftermiddag...