Projekt Self-sustained (och en ny kompis)

Först och främst, sorry bloggen att det var så länge sedan jag la upp ett inlägg. Det har varit hektiskt här ett tag men nu ska jag bättra mig! (Kan man ge första maj-löften så var detta ett sådant...)

Som titel på inlägget utlovar så har jag någor i kikaren, ytterligare ett löfte! Jag har tänkt ut ett projekt som ska fylla tiden framöver, ja givetvis vid sidan om pyssel och annat!

Här för ett tag sedan gick min trotjänare Bosch assistent i graven, trolig kortis uttalade sig snabbt den tekniskt lagde maken och Dicks Hushållsmaskinsservice höll i stor med efter telefonsupport. Över 4000 pixlar skulle det kosta att laga den! Det är hemsk för hade det kostat mindre hade jag gärna lagt ner pengarna för att laga den, jag hatar att slänga grejer som jag gillar och sedan för miljöns skull också. Ska tilläggas att nu gick den inte helt i skrotgraven, jag drog iväg med den i bakluckan mot tippen men hamnade på en loppis innan jag hann dit och snälla fabrorn där tog villigt emot den för att försöka sälja som reservdelar mot att jag fick 50 spänn avdraget på mina inköp hos honom, perfekt! Hittade sju fantastiska gamla pappkartonger för förvaring som blir super i mitt nya pysselrum, framförallt de med plastfönster fram!

Jaja, åter till historien. Jag researchade för att köpa en ny assistent och fastnade givetvis för Electrolux egen Assistent Original (jopp, det är härifrån själva namnet på företeelsen assistent kommer!) Hur många känner inte igen denna maskin från sitt barndoms kök! Så jag tillfrågade Blocket och vips så stod det en begangnad i mitt kök (från 2009 och endast använd ett fåtal gånger!) med köttkvarn och passertillsats och allt!
Denna dröm klarar 5 kg deg (!) blandar, mal och passerar allt man stoppar i den. Och bäst av allt är att den sannolikt (läs förhoppningsvis) kommer att hålla de närmsta 25 åren.

Jag drog igång direkt, bakde dinkelbröd och malde fiskfärs! Blev jättegott som fiskkaka med citron och dillsås till! Blanda smet till en underbar köttfärslimpa med timjan och halloumi gick raskt.

Så vad var det för löfte jag surrade om tidigare? Jo, projektet handlar om att vara, eller göra sig, självförsörjande på vissa saker. Och nu iom att jag har en sådan rackarns maskin så tänkte jag att vår familj skulle bli självförsörjande på bröd. För jag är så trött på köpebröd, med en lång räcka ingredienser, hemskt lång hållbarhetstid och högt sockerinnehåll.

Med denna maskin så blir det massor av bröd på en liter degvätska (se bilden nedan) och man behöver baka max en gång i veckan eller kanske tre gånger per månad. Absolut görbart!



Den andra delen av löftet i detta projekt kommer i ett senare inlägg!

Jag skräder inte mina ord

Jag älskar att använda olika mjöl och gryner från Saltå Kvarn. De är ekologiska (KRAV-märkta) och biodynamiskt odlade (Demeter-märkta), jättebra kvalite, gott slutresultat och inte minst så har de supersnygga förpackningar. De kostar ju lite mera, men det tycker jag det absolut är värt.

Senast jag var och handlade så hittade jag deras skrädmjöl. Det är alltså ett havremjöl på havre som först har blötlagts, rostats och sedan malts. Det påminner svagt om malt i lukten och är grövre än vanligt vetemjöl. Jämför man skrädmjölet med Saltås Vetemjöl Special så har det både högre proteinhalt och större andel kostfibrer. 

Men jag tror inte det är så lätt att baka uteslutatnde på skrädmjöl, så jag satte en deg med lika delar skrädmjöl och vetemjöls special, och en dryg deciliter krossade linfrön för magen. Detta var inte en riktig surdeg, även om jag satte en fördeg på skrädmjölet för att utvekla smakerna lite mera. Jag använde torrjäst, cirka halva mängden som man borde haft till en halvliter degvätska.

 Istället för vanligt vatten som degvätska så använde jag lika delar vatten och Arlas milda lättyoghurt, en liten slatt som blivit kvar i kylskåpet. Det är ett jättebra tips att använda upp dessa slattar till brödbak, likadant som man tillsätter kesella för att få saftiga och goda lussebullar (och med fördel i andra söta vetedegar också). Genom att addera fil eller yoghurt eller vilken annan mjölkprodukt som helst (jag har provat med gräddfil, fil, creme fraiche, ja det mesta som finns lite över i kylen) så ger det mer protein till degen, lite extra socker för jästen att få fart av och också en god smak till brödet.

Jag jäste degen i två omgångar. Först satte jag en lös fördeg med yoghurt, jäst och skrädmjöl som fick bubbla till sig lite, kanske en halvtimme. Sen blandades resten av de torra ingredienserna i fördegen, knädades ordentligt och allt fick jäsa långsamt på kall plats i säkert fyra timmar (= till dubbla storleken). Sen bakade jag ut två limpor som fick jäsa en omgång till men nu i varmare temperatur medans ugnen och bakstenarna hettades upp. 

Två limpor blev det. Och rackarns goda! I smaken är det mycket tydligt att det inte är ett vetemjölsbröd, skrädmjölet ger en tydlig maltsmak.

Vad jag kanske är mest nöjd med är att jag slutligen verkar börja lära mig och få till de två heliga graal som jag var ute efter när jag gav mig attans på att lära mig baka gott matbröd, skorpa och tuggmotstånd. Skorpan har jag läst mig att det handlar om att våga ha en skitvarm ugn, skållheta bakstenar och sen att lära sig jobba med termometer istället för att klocka och gissa gräddningstider. Starta med att grädda i 10-15 minuter, beroende på brödens storlek, i hög temperatur för att få en fin skorpa. Tryck sen i en termometer, sänk temperaturen på ugnen och grädda tills det är 96-98 grader inuti bröden. Perfekt varje gång. När det gäller ett bra bett på brödet (dvs att det är segt ungefär som ciabatta och inte smuligt som många hembakta bröd lätt blir) handlar det om handlag med degen, knådning, tid och tålamod. Vartefter man jobbar med degar så blir man mer och mer van att hantera lösa och rinniga degar, och det är för hög mjölmängd som är största bidragande orsaken till smuliga bröd. Nummer två är att knåda länge. Länge. Gärna åtta minuter i maskin eller tolv till femton minuter för hand. Detta för att gluten i mjölet ska utvecklas. Mycket bra träning för överkroppen är det att knåda i femton minuter! Slutligen måste man ha tid och tålamod att jäsa degen långsamt. Detta är också för att gluten i mjölet ska få utvecklas, och samtidigt så utvecklas också smaken på brödet och smaken av jäst blir minimal. Ett gott bröd tar en dag att göra. Och det går nästan lika fort att äta upp nygräddat bröd med smör på...

Julklapp med tyngd

Julkappen från D var något jag önskat mig rätt så länge och som verkligen kommer att förbättra mina ansträngningar att lyckas få till det perfekta surdesbrödet. Jag fick två bakhällar i täljsten från
Hanriis Stenverkstad i Handöl! De passar perfekt i ugnen men går att använda både kalla som varma. Har redan provat att ha dem kalla som serveringsunderlägg till en ostbricka på nyår och varma för att göra stenugnsbakad pizza. Äntligen blev pizzabotten så där supergod som jag önskat i åratal. Men det verkliga testet var att baka surdeg på dem. Satte en långsam fördeg med Saltå Dinkel fullkornsmjöl och starkultur och körde sen vidare med en blandning av Dinkel och det ljuvliga Manitoba Creme mjölet. Passade på att göra en räd i skafferiet och slängde i pumpa och solroskärnor som fanns hemma. Fråga inte om recept för jag bakar alltid bröd på känn. Två limpor fick jäsa svalt länge medan hällarna värmdes i ugnen på 250 grader. Sen fick jag klura en lång stund på hur bröden skulle komma in på skållheta hällar då jag (ännu!) inte har en bakspade. Improviserade med en böjlig skärbräda i plast, sänkte ugnen till 200 grader och på med varmluften och gräddade tills termometern visade 96 grader inne i brödet. Och visst blev de super! Den ena hällen ligger under bröden och det är förvånande hur tunna skivorna av täljsten är. Lite nervös att jag ska tappa och spräcka dem men det är snarare mina tår som ligger illa till i så fall, för de väger trots allt en del.



Brödet reste sig jättefint, fick en underbar skorpa, lagom mycket surdegskaraktär och härlig seg konsistens som ciabatta. Kanske är dessa hällar bakningens heliga graal som jag så länge sökt efter?

- Posted using BlogPress från min iFån