Projekt Self-sustained, fler löften

Jag skrev ju tidigare om mitt nystartade projekt Self-sustained där jag lovade att baka bröd till hela familjen själv och sluta med köpebröd.
För del två av detta har jag ytterligare ett löfte, som rör vår lilla V och samma princip som att vi valt att ha tygblöjor. Jag lovar att göra all min barnmat själv. Lilla V är nu över fyra månader och vi har börjat med smakportioner.
För att göra barnmat är verkligen inte svårt, det enda man behöver tänka på är innehåll och lämplighet  konsistens och hur man ska förvara den.

För det första, innehåll och lämplighet. Gå till vilken mataffär som helst och kolla vad det finns i de burkar som rekommenderas för 4 månaders bebisar. Skriv en lista, handla och sen hem och fixa. Potatis och majs, morot, palsternacka, blåbär, äpple, päron och liknande, bara att hitta fina ekologiska råvaror och köra på.
Tänk dock på att det finns flertalet ingredienser som bebisar inte ska äta (bland annat spenat pga högt nitritinehåll), allt ska vara osaltat (för deras ännu omogna njurar) och att inte använda honung som sötningsmedel (kan ha sporer i sig som gör bebisar sjuka). Sen ska man också undvika sådant som många är allergiska mot, så hoppa över råa jordgubbar, citrusfrukter, paprika och sådant.

Sen behöver man lära sig göra en grund. Jag köpte finmalet rismjöl (läs på barnmatsbrukar, det är samma som de använder för att ge konsistens) och kokade en gröt på bröstmjölk och rismjöl. Lilla V tycker att detta är jättegott och skulle gärna äta bara detta om hon fick... Sjud försiktigt ca 150 ml bröstmjölk med 1msk rismjöl tills det tjocknar. Tunnar man ut den med vatten, mer bröstmjölk eller någon färsk juice (de som inte är färskpressade innehåller ofta tillsatt socker!) så kan den serveras som välling. Kom dock ihåg att detta är smakportioner och inte något din bebis ska äta sig mätt på samtidigt som du ammar!
Färskpressad juice från äpple och päron fås genom att frukten rivs fint och pressas i finmaskig sil eller genom silduk.

Efter att barnet accepterat smaken av rismjöl (som är tämligen obefintlig) så kan man gå över till majsmjöl. Båda dessa mjöl är utan gluten, som man ju helst ska avvakta med att introducera, och om man gör allt på bröstmjölk så blir det ju inte heller laktos eller protein från komjölk för tidigt.

Sen nummer två, konsistens. Naturligt för vilken modern förälder som helst är här att ta fram mixerstaven och att köra allt till burkarnas pure men jag tycker man ska indvika det. Barnet behöver lite konsistens för att lära sig hantera maten i munnen och flytta den med tungan bakåt för att svälja och det är svårt med rinnig pure. Bättre är att man kokar hårda grönsaker riktigt mjukt och sedan pressar dem, i en vitlökspress, med en gaffel eller en potatispress. Vi köpte en liten smart grej som heter The Wean Machine (den gula grejen nedan) som är en omvänd vitlökspress som har en sked som passar in och ett lock så man kan pressa mat eller frukt var man än är, skeda i banet det och sedan stänga den smutsig och slänga den i väskan utan att ha bananmos överallt. Den kan också stå själv så man kan skeda direkt ur den och in i munnen, genialt!



På bilden här ovan ser ni hur jag blandat mosade blåbär eller mosad banan med rismjölsgröt och portionerat ut i isformar. Sen är det bara att frysa, knäcka ut dem i en påse och förvara i frysen för att ta fram en och en, de tinar riktigt fort. Ett annat alternativ är att klicka ut på smörpapper i frysen och sen samla ihop i en påse. Jag har olika sorters kuber i olika påsar med påsklämmor i olika färger för att hålla isär dem, banan är gul, blåbär lila, potatis vit och så vidare. 

De sista delen rör som sagt förvaring. Från ett märke som heter Beaba köpte jag en silikonform med sju hål i och ett lock. Varje fördjupning är samma storlek som en barnmatsburk så antingen förvarar man flera små frysta klickar i varje fördjupning eller så fryser man in en hel potion. Senare när lilla V äter större portioner så kan man med en tre fyra liknande spara mat till en hel vecka, varje gång man lagar så gör man lite extra och fryser in en portion till senare. 

Eftersom jag har bröstpump också så tänker jag använda den ordentligt och se till att man fyller frysen med mjölk, jättebra att ha och laga på framöver och bäst att ta vara på den medan den finns. Den håller upp till tre månader i frysen. 

Sist kommer vi till kapitlet välling... Efter att ha läst innehållsförteckningen på många instant-välling och grötpaket så är jag övertygad om att försöka koka egen, på majs eller havre för att hålla nere gluten i alla fall i början. Köpte Saltås Havregryn som jag ska finmala (kan mixa dem till ett fint pulver med stavmixern) och sen koka med först bröstmjölk och senare komjölk eller vatten och lite smör i. Blir nästan alldeles salig själv eftersom jag är uppvuxen med en pappa som kokade gyllenmust/havremust åt oss med lite honung och kanel i, himmelsgott! 

Två böcker jag varmt kan rekommendera är Första och Andra Mosboken (har läst Andra men första lär vara minst lika bra). Jag håller inte med om allt de skriver men grundtanken är rätt, det är inte svårt att laga egen barnmat! Och det är attans så mycket billigare än att hålla på med dyra burkar! 

Söndagens wok, en snabbis

Även om det är härligt med mustiga långkokande grytor så är det ibland också himla skönt när det går fort! Wok är just en sådan tillagningsform: snabbt enkelt och oftast rätt så nyttig mat.

Vi hade ryggbiff hemma så det blev en köttwok, men det går utmärkt med kyckling också. Fisk är lite knepigare att woka, fram för allt fisk som inte är så fast i köttet, men det går. Man får bara vara snabb och nästan inte röra runt i woken efter att fisken lagts i. Ryggbiff är kanske en lite väl fin bit för att woka, bäst är kanske en billigare styckdel som exempelvis lövbiff eller sjömansbiff.

Två tumregler när man wokar: allt ska vara klart innan man drar på pannan och den ska sedan vara hemskt het!

Ingredienserna för just denna wok var, förutom köttet, purjo, paprika, sockerärter och vattenkastanjer. Smaksättaren blev ostronsås, som numera finns att köpa i de flesta butiker. Smaken är väldigt svår att beskriva men den smakar mycket umami, den så kallade femte smaken som liknar glutamat (som de flesta känner som den gula kryddan Aromat). Också vattenkastanjer finns numera i vanliga affärer och är tämligen intetsägande och trista innan, men när de hettas upp blir det krispiga och goda.

Jag gillar att jobba mis en place (allt på sin plats, ungefär) som i ett riktigt restaurangkök, dvs att allt redan är färdigpreparerat och det är bara att brassa på när maten är beställd. Detta är speciellt viktigt för wokar där ingredienserna nästan bara ska bli heta i pannan och måste i snabbt efter varandra. Därför förberedde jag genom att hacka allt och lägga upp allt på skärbrädan i den ordning det skulle i woken, det som tar längst tid först och sedan i fallande ordning. Således ska köttet tillagas längst och sockerärtorna minst, paprikan ligger och gömmer sig ovanför purjolöken.

Jag lagar i min gjutjärnspanna för att jag inte har någon riktig wokpanna (platsbrist!). Viktigast är att man har en panna med stor bottenyta och som går att få mycket het. Tricket är sen att värma upp sin olja ordentligt (ha ett lock redo ifall det tar eld!) och fösa i ingredienserna en efter en. Vissa smaksättare kan man ha i och fräsa först i oljan men smaksättare som rinner är det bäst att tillsätta sist så man undviker att sakerna kokar i pannan istället för att fräsas. Vartefter man har fräst klart de olika ingredienserna så föser man dem åt sidan för att göra plats för nästa mitt i pannan där det är som varmast. Sist blandar man ihop allt och häller på ostronsåsen. Sen är det direkt på bordet fort som sjutton som gäller!

Jag kokade ekologiskt råris från Saltå Kvarn till, men det är gott med nudlar med. Däremot är jag inte så förtjust i supervitt klibbris, det är inte heller så bra glykemiskt index på det. Ett klagomål på som ofta förs fram emot råris är att det tar lång tid att koka. Det är visserligen sant, det tar upp till 45 minuter att koka men om man blötlägger det innan så går det betydligt fortare. Man kan till och med blötlägga det på morgonen och låta stå över dagen. Sen börjar man koka det samtidigt som man hackar grönsaker och allt är sen klart samtidigt.

Detta innehåller ju massor av grönsaker men vill man ändå ha mera så kan man med fördel matcha med en fräsch asiatisk gurksallad. Skiva gurka tunt och häll över en lag på pressad lime, hackad chili och koriander. Smaka av med salt och ev lite socker eller honung och låt dra en liten stund. Lime går också att byta ut mot risvinsvinäger eller citron. Lite finhackad purjo eller salladslök passar fint i.

Denna sallad går att mixtra med på massor av vis och det samma gäller en wok. Ta det du har hemma i grönsaksväg, lägg till någon typ av protein och en smaksättare. Prova chili, koriander, lime, ingefära, färdig currypasta, vitlök eller bara lite soja. I en wok funkar nästan (!) allt.

Söndagens snabba

Dagens hektiska schema gjorde inte plats för ett långkok till middag, så det blev en snabbis och rensning i skåp, kyl och frys.
Fräste kummin i lite olja för att frigöra smakerna och hällde sen i röda linser från Saltå och tärnad potatis. Efter att allt fått fräsa ytterligare lite så hade jag på varm kycklingbuljong och lät det koka tills potatisen och linserna var mjuka. Mixade soppan slät med stavmixer och smakade av med salt och peppar. Sist hade jag i tärnad kyckling som fick koka med i cirka tio minuter.
Serverade med eget surdegsbröd och färskost.



Egen färskost är busenkelt att göra, ta den lite fetare varianten av yoghurt och låt rinna av över natten i kyl. Smaksätt sen med nästan vad som helst i kryddväg, både färska och torkade.
Persillade med persilja och vitlök är gott eller bara lökpulver eller rosepeppar. Eller gör bara en enkel med pressad vitlök. För en smidigare konsistens och lenare smak kan man röra i lite god olja.
Man kan också prova att låta fil rinna av och får då en mer Philadelphia-liknande färskost.
Dessa färskostar håller sedan i kylen i ett par dagar upp till en vecka i en tät ask.
Bara att sätta igång och prova olika smaker!

- Posted using BlogPress från min iFån

Nyttigt gottgott

Jag kan ofta drabbas av akut sötsug på kvällarna när det är dags för en kopp te. Då jag gillar att baka och fixa så blir det lätt så att man har något bakverk eller kaka framme eller i frysen. Men det finns ett supergott alternativ som vi provat.

Turkisk eller grekisk yoghurt finns numera i nästan alla butiker. Den turkiska är fastare i konsistensen och mildare medan den grekiska är lite rinnigare och syrligare.
Skeda ner yoghurt i en skål, ringla över honung och strö över grovt krossade valnötter. Lättare kan det nästan inte bli!



Bra för magen med yoghurt, honung ger naturlig lagom sötma och nötterna ger bra fetter som man blir lite längre mätt på. Och fetten i nötterna och yoghurten (10%) och yoghurtens syra tar ner GI på rätten.

Detta passar jättebra som lite lyxigare mellanmål eller fika och kan även serveras som efterrätt. Vill man vara lite ekonomisk kan man byta ut valnötterna mot någon billigare nöt, men jag tror tyvärr inte att det blir lika gott.

Yoghurt och honung kan också kombineras ihop med saltgurka till en jättegod förrätt med ryska förtoner. Ja, det låter knasigt att doppa stavar av saltgurka i yoghurt och honung men du är inte frälst förrän du provat!

Och den snygga skålen jag lagt upp i på bilden ovan? En miniatyr av den klassiska Margretheskålen som designprinsen Sigvard Bernadotte skapade 1950. De tillverkas av Rosti Mepal i ett gäng storlekar och härliga färger! De är jättebra både som små skålar på bordet eller att servera i, enda nackdelen är att plasten inte tål mikro.
Och bänkskivan är också ett verk av designprinsen! Mönstret heter Virrvarr, men är kanske mera känd som Perstorpsskiva, och kom 1958 och fyllde femtio år för några år sen. Tillverkas av Formica och går att beställa på en rad byggvaruhus, som vi gjorde till vår köksrenovering.

Två klassiker som man självklart hittar hemma hos mig som har lite av en passion för femtiotalets köksprylar och inredning!

- Posted using BlogPress från min iFån

Söndagens själavårdande långkok

Då var det söndag igen och tid för avslappnande och själavårdande långkok i gjutjärnsgrytan!
Grytbitar från Åby Gård, härligt närproducerat och fribetande kött, förädlades till dillkött!
Inspiration till recept hämtades från kock Jens Linders kokbok Långkok.



(Bild lånad från Adlibris hemsida)

Den här boken skulle jag gärna en dag på något magiskt gratis vis vilja hitta i min kokbokhylla!

Tja, som de flesta grytor var det inte speciellt svårt att laga. Skar ner grytbitarna lite för jag ogillar stora köttbitar, och kokade/sjöd dem i ca 40 min med morotsbitar. Här gav Jens ett bra tips, istället för att koka upp köttet i vattnet så ska man koka upp vattnet vid sidan av och sen hälla över köttet och koka vidare. Då minskar man mängden grums som bildas och får en klarare buljong, supersmart!
Detta recept inkluderade också dillfrö, som fick koka med köttet, och gav mycket god smak.

Tiden man kokar beror på köttet och hur mört man vill ha det (och hur lång tid man har!). Kanske är läge att försöka hitta en tryckkokare i nån second hand affär? Ni vet, en sån som ser ut som en kastrull med ett lock man skruvar fast? Behöver akut mer skåpplats i köket!



Sen silar man av buljongen, kokar ev ner den lite och gör en sås med bottenredning av den. Tillbaka med kött och morötter och krydda m vitpeppar.

Sen mot slutet, när potatisen kokat klart och bordet är dukat, så har man i massor av dill och smakar försiktigt av hur mycket socker/ättikslag man kan ha i.



Jag kan jobba mera med presentationen av min mat, men grytor är liksom inte så tacksamma. Och sån här mat ska visserligen reta ögats aptit, men framför allt smaka gott i munnen och mätta i magen!

Snygga grytor att lägga upp i, eller hur! Second hand fynd, serien heter Gratina från Rörstrand och jag har i två med/utan handtag och olika färg. Snygga att servera ur och bra att laga i.



Och det bästa med grytor och långkok? Blir flera lunchlådor för veckan med mat som är både god och nyttig, resursmedveten och ekonomisk men fram för allt kärleksfullt lagad.

- Posted using BlogPress från min iFån

Inte en sjömans hustru, men...

...jag kan ändå försöka mig på att laga skaldjur.
D och jag fick en kväll för oss själva då lilla V var med sin farmor och farfar så vi gick på restaurang, Biztron Grill & Bar här i Uppsala (hette tidigare Bill och Bull).
Jag föreslog att D skulle prova Moules Mariniere som de har som förrätt och han blev såld.
Tyvärr så kan jag inte äta skaldjur pga allergi, och jag vet inte hur det är med musslor då jag aldrig provat.

Några dagar senare ringer han från affären och frågar om ingredienser och kom hem med ett kilo Krav-märkta blåmusslor. Jamie Oliver tillhandahöll med en hint om recept och så drog jag igång!



Skrubbade musslorna, hua så läskigt! Vet inte hur det var nu med vilka man ska eller inte ska äta, men om de inte stänger sig när man knackar dem i bänken så är det bäst att låta bli tydligen.
Hackade schallottenlök och vitlök och fräste i pannan med olja, sen i med persilja, salt, en skvätt grädde och vitt vin. Jag lyckas ju sällan följa recept så jag hoppade över timjan, som jag sett i en del receptet, och smör som Jamie och tog istället en skvätt grädde. Och jaja, jag mätte aldrig heller mängderna utan drog i lite så det såg lagom ut av lök, vitlök, persilja, grädde och vin...
Upp med värmen så det kokade för fullt, hällde i musslorna och kokade i cirkus åtta minuter.
Under tiden kokade jag pasta i en annan kastrull. Fram med stor skål, pasta i botten, musslor över och skeda ordentligt av skyn över alltihop, servera!



Det såg rätt så snajdigt ut och smakade enligt D bra, jag kunde ju tyvärr inte smaka av efter att musslorna åkte i. Enda missen var att vinet var lite väl sött, bättre med ett torrare, men det var vad som fanns hemma.
Idealiskt hade man även haft ett gott bröd av ciabatta-typ till, och mera av ett gott vin.

Det här skulle vi (läs D) kunna laga och äta oftare och som en extra bonus är odlandet av musslor faktiskt bra för miljön. Storskalig musselodling diskuteras som ett hållbart alternativ för kretsloppsanpassad livsmedelsproduktion och fördelarna är att musslor effektivt filtrerar vatten och minskar övergödningen, läs gärna mer om detta i kompendiet Musslor för miljön.



(Bild lånad från Miljömusslor)

Tyvärr så missade jag den roligaste delen av hela detta. D tog med sig detta i lunchlådan till jobbet dagen efter och jag hade gärna sett och hört hans kollegor. Inte så vanlig lunchlådemat, kanske tror de nu att vi vunnit på lotto och satsar på vardagslyx. Underligt att det skulle vara lyx då kilopriset på Krav-musslor inte är mer än Krav-märkt köttfärs och det går nästan fortare att laga än pasta med ketchup.

Söndagsmiddag, Ohoy Skipper!

En lugn söndag är optimal för att dra igång ett härligt långkok till söndagsmiddag och jag älskar sjömansbiff! Billiga råvaror och lite jobb ger en underbart smakrik gryta som räcker både till middag och lunchlådor.
Recept kan man hitta överallt på nätet om man är mätslav (exempelvis en version av Per Morberg här) men eftersom jag nästan aldrig lagar efter recept så kommer här bara en beskrivning av hur jag gör.
Sjömansbiff eller tunna skivor av innanlår eller rostas fräses i het panna, vi har ekologiskt och närproducerat kött från Åby gård. Potatis och lök skivas grovt, jag hoppar till och med över att skala potatisen. Räkna med 1-2 skivor kött, 3-4 potatisar och 1 lök per person, självklart beroende på hur stora rotsakerna är och hur hungrig du är! För att få bättre GI så hade jag den här gången med kålrot också, bytte ut ungefär halva potatismängden mot skalad och skivad kålrot. Kött och rotsaker varvas i en ordentlig kastrull, gjutjärnskastruller passar fint till långkok, och släng på salt, peppar och ett par lagerblad mellan varven. Tryck också till alltihopa så att det packas tätt i grytan. Lös en tärning oxbuljong i cirka en halvliter vatten och häll i en öl, sorten spelar inte så stor roll men den får gärna vara åt det mörkare hållet. Blandningen hälls över och ska täcka de varvade köttet och rotsakerna. Koka upp och håll sedan sjudande som minimum tills rotsakerna är mjuka men låt den gärna stå och sjuda en timme eller så.



Resultatet vinner inga skönhetstävlingar för mat men har stora vinnarchanser i smak! Kanske att det skulle se mer tilltalande ut med en persiljekvist men skit i det för det här är mat utan finess och som slurpas bäst med sked.
Visst får man mosa potatisen för att få i sig all god sås men man kan även suga upp den med ett gott bröd. Utan egenbakat så smakar Saltå Bondbröd perfekt till!



Dessutom blir sjömansgrytan bara godare dagen efter och passar dunderbra i lunchlådan en slaskig, grå och kall dag. Eller i frysen för framtida avnjutning.

- Posted using BlogPress från min iFån